Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Oroande förhållanden
andelen oroade från 30 procent bland högre
tjänstemän till 40 procent bland icke facklärda
arbetare.
• Oron för att ”man själv eller någon nära anhörig
skall drabbas av aids eller HIV-smitta”
har minskat kraftigt under 90-talet. Det är
frågan om mer än en halvering, från 15 procent
vid slutet av 80-talet till 6 procent år
2003. Kvinnor är oftare oroliga än män, men
denna skillnad har också minskat kraftigt under
90-talet.
• 60 procent av föräldrar är oroliga för att barnen
skall bli utsatta för mobbning eller misshandel
(en kraftig ökning de senaste 20 åren),
och andelen föräldrar som är oroliga att barnen
skall hamna i missbrukargäng ligger stabilt
kring eller strax över 40 procent. Mödrar
oroar sig i större utsträckning än fäder, liksom
att föräldrar med utländsk bakgrund oftare
är oroade än infödda svenskar.
• För frågor om oro för miljöförstöring, dels
kring hemorten, dels i världen i stort, kan
några generella iakttagelser göras: oron är betydligt
större för den globala miljöförstörelsen
än för de eventuella problemen kring
hemorten; oron har minskat under 90-talet –
främst beträffande den lokala miljöförstöringen.
Vidare är kvinnorna mera oroliga för
båda företeelserna vid samtliga mättillfällen.
1 Inledning
I detta kapitel kommer vi översiktligt att redovisa
några förhållanden som kan påverka människornas
trygghet. Det handlar om situationer
eller förhållanden som ibland kan upplevas som
hotfulla eller skrämmande: oro för den framtida
ekonomin, för att bli arbetslös, för sviktande
hälsa, för barnens situation eller för läget i världen.
Man kan naturligtvis hysa invändningar mot
denna typ av frågor. Det är ju fullt möjligt att
den som blir intervjuad, genom sådana här frågor
börjar fundera på sådant som han/hon inte
tidigare tagit ställning till. Svaret kan därför lätt
bli konstruerat, oron så att säga skapad i intervjuögonblicket.
Det kan då också hända att den
intervjuade styr svaren mot vad han/hon tror är
socialt acceptabelt, vad som förväntas – "det är
klart att en god mor bör vara orolig för vad som
kan hända barnen". Det är alltså ganska svårt att
uttala sig om huruvida det är väl förankrade eller
delvis konstruerade opinioner som kommer till
uttryck. Dock, oberoende av vad som styr svaren,
är det intressant att jämföra dessa mellan
olika grupper av tillfrågade och mellan olika
delområden.
Flera av dessa frågor har ställts vid upprepade
tillfällen sedan 1978, varför vi också har möjlig-
184
het att göra jämförelser över tiden – i vissa fall
fram till och med 2003. Detta kapitel är en aktualiserad
version av ett avsnitt i rapporten ”Offer
för våld och egendomsbrott 1978-2002”, rapport
nr. 104 i SCB-serien Levnadsförhållanden som
publicerades i mars 2004. För en mera fullständig
tabellredovisning hänvisas till den bilaga
som finns på SCB:s hemsida på Internet
(www.scb.se) under Levnadsförhållanden ; Undersökningarna
av Levnadsförhållanden (ULF) ;
Aktuella publikationer ; ”Tabeller och bilagor
till Offer för våld och egendomsbrott
1978-2002”.
2 Oro för ekonomi och arbetslöshet
Ekonomi
Oron för sin eller familjens ekonomi under ”det
kommande året” (efter intervjutillfället) följer av
naturliga skäl de ekonomiska konjunkturernas
upp- och nedgångar. År 2003 var 28 procent av
befolkningen, 16-84 år, oroade för sin ekonomi,
vilket motsvarar närmare två miljoner personer.
Detta är en markant och successiv minskning
sedan ”toppnoteringen” år 1993 då närmare 40
procent kände denna oro. Denna avtagande oro
kan följas i diagram 1, med en uppdelning på
män och kvinnor. Före 1993 var årsvärdena för
de år vi kan redovisa lägre än de är idag. Runt
1980-talet låg andelarna på 20-25 procent, 1984-
85 skedde en ökning till närmare 30 procent, för
att sedan vid slutet av 80-talet åter minska till
nivåer kring 20 procent. Då vi saknar mätvärden
för åren 1982-83 och 1986-87 vet vi inte när 80talets
topp inträffade. I diagrammet visas också
tydligt att kvinnor genomgående, år från år, är
oroade för ekonomin i större utsträckning än
män. (Observera att när det gäller utvecklingen
från slutet av 70-talet, är vi hänvisade till åldersgruppen
16-74 år, varför andelarna skiljer sig
något från det övriga tabell- och diagrammaterialet.)
I tabell 1 visas fördelningen för de olika köns-
och åldersgrupperna och i diagram 2 för ytterligare
ett antal befolkningsgrupper. I denna senare
typ av diagram görs jämförelser över tiden med
förhållandena i början av 90-talet. Denna jämförelse
blir ju ganska dramatisk, då år 1993 visar
toppnoteringen för hela perioden 1978-2002. Vi
ser här att oron för ekonomin har minskat med
drygt tio procentenheter under perioden 1993 till
2001.
Den högsta andelen oroade finns bland ungdomar
och bland yngre medelålders personer. I
gruppen 25-34 år är andelen cirka 40 procent.
Det är i denna grupp som flertalet nyligen har
lämnat föräldrahemmet och påbörjat sin egna