Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Förändring av barns tid med föräldrarna från
1990/91 till 2000/01
Genomsnittlig förändring i timmar och minuter
per dag
Barnets Barn med
ålder Ensamstående Sammanboende
mamma mamma pappa
0-5 år -2:17** -1:28** -0:24
6-12 år -0:45 -0:57** -0:27**
13-17 år -0:14 -0:21 -0:42**
0-17 år -0:57** -1:04** -0:31**
**anger att förändringen är signifikant på 5%-nivån
För barn med ensamstående pappor redovisas inga skattningar
eftersom grupper är små och skattningarna osäkra.
Det är inte märkligt att tiden har minskat för
barn till ensamstående mammor eftersom även
ensamstående mammors tid med barn har minskat.
Däremot kan det tyckas motsägelsefullt att
barns tid med sammanboende föräldrar har
minskat eftersom sammanboende föräldrars tid
med barn inte har minskat. Det kan finnas flera
förklaringar till detta. Vi skall titta på ett exempel
hur detta är möjligt. Vi tänker oss en sammanboende
förälder med två barn 1990/91 och
2000/01. Föräldrarna har samma tid totalt för
barn vid de båda tidpunkterna. Skillnaden är att
man kanske i större utsträckning umgås med ett
barn åt gången 2000/01. Detta gäller troligtvis
både för sammanboende och ensamstående föräldrar.
1990/91
Förälders tid med barn |--------------------------
-|
Barn 1:s tid med förälder |-------------------|
Barn 2:s tid med förälder |--------------------
-|
2000/01
Förälders tid med barn |--------------------------
-|
Barn 1:s tid med förälder |----------------|
Barn 2:s tid med förälder |--------------|
Fler barn till föräldralediga finns i förskola
En förklaring till att föräldrar i större utsträckning
umgås med ett barn åt gången kan vara att
det har blivit vanligare att barn till föräldralediga
finns i förskola eller familjedaghem. Ungefär
hälften av de barn 1-5 år som år 2001 hade en
föräldraledig mamma eller pappa fanns i förskola
eller familjedaghem. År 1995 var den andelen
ca 25 procent.
Barnens tid med föräldrarna
Barn har fler aktiviteter
En annan förklaring kan vara att barn kan ha fler
aktiviteter på sin fritid 2000/01 jämfört med
1990/91. Om man har barn i familjen med olika
aktiviteter så kan det lätt bli att man umgås med
ett barn åt gången. Det ena barnet kanske skall
skjutsas till träningen medan det andra stannar
kvar hemma eller åker på någon annan aktivitet.
Vad innebär den minskade
tiden med föräldrarna?
Det är i synnerhet de minsta barnens tid med
föräldrarna som har minskat. Sannolikt beror en
del av minskningen bland barn med ensamstående
mammor att de istället tillbringar mer tid
med sina pappor. Men en stor del av minskningen
beror antagligen också på att barnomsorgen
har byggts ut under 90-talet. Detta gäller barn
både till ensamstående och sammanboende föräldrar.
Trots intensiv forskning har ännu ingen kunnat
svara på frågan: Vad är bäst för små barn, att
vara hemma med mamma eller pappa eller att
vara på dagis? Helt enkelt därför att alltihop
beror på det enskilda barnet och på omvårdnadens
kvalitet. Det är inte givet att så mycket tid
som möjligt med mamma eller pappa är det bästa.
Men det är heller inte säkert att daghemmet,
med stora barngrupper och låg personaltäthet,
alltid kan ge en bra omsorg. Under 1990-talet
har barngrupperna blivit större och personaltätheten
har minskat.
De lite äldre barnens uppfattning om föräldrars
tid har man fått genom Barns Levnadnivåundersökningar
(Barn-LNU). De flesta 10-18åringar,
85 procent, tyckte år 2001 att föräldrarna
hade lagom med tid för dem. Omkring 10
procent tyckte att föräldrarna hade för lite tid för
dem.
Många föräldrar upplever dock att de inte har
möjlighet att tillbringa så mycket tid med sina
barn som de skulle vilja. I en rapport från TCO
(Arbetstider och livspusslet, 2002) säger fyra
föräldrar av fem att de skulle vilja lägga mycket
mer eller mer tid på barnen.
I en SIFO-undersökning uppger hälften av
mammorna och en tredjedel av papporna i åldrarna
30-49 år att de mycket ofta eller ganska
ofta får skuldkänslor för att de inte har tillräckligt
med tid för barnen. Det ät dock svårt att veta
om skuldkänslorna har ökat i och med att barn
har mindre tid med föräldrarna.
155