Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Att jämföra länders välfärd
kommer hand i hand. I övrigt finns det inga
samband av någon styrka. Ledighet och hälsa
verkar ha mycket lite med varandra att göra. En
bra ekonomisk standard ger inte en bättre miljö,
men den verkar inte heller vara köpt till priset av
denna. Möjligtvis finns det en svag tendens till
det senare. Det kan det också vara så att dessa
krafter balanserar varandra. Miljön mätt på detta
sätt har inte heller något samband med hälsan.
Det innebär att det med ett undantag när så verkar
de valda komponenterna mäta av varandra
oberoende delar av välfärden.
Den generella slutsatsen blir att hur man värderar
och därmed viktar indikatorn för den ekonomiska
standarden relativt till hälsoindikatorn
verkar inte vara av så stor betydelse. Däremot är
värderingen av ledigheten och miljön gentemot
de ovan nämnda faktorerna och hur de vägs mot
varandra vara av stor vikt för värdet på välfärdsindikatorn.
2.2. Hur robust är rangordningen av
länder för förändringar i viktsystemet?
I detta avsnitt studeras hur betydelsefullt valet
av vikter för de ingående komponenterna i välfärdsindexet
är för rangordningen av länder.
Det visar sig då att Norge för nästan alla kombinationer
blir det land som får det högsta värdet
på välfärdsindikatorn. Det följs närmast av
en grupp länder bestående av Nederländerna,
Schweiz, Italien, Frankrike och Österrike.
För att analysera betydelsen av vilken vikt
som de olika faktorerna tilldelas har en omfattande
känslighetsanalys genomförts. I denna har
de 8 olika normerade indikatorerna vägts med
slumpmässiga vikter, varefter de olika ländernas
välfärdsindex har rangordnas. Detta har gjorts
för en miljon alternativa vikter. För att inte få ett
skevt resultat har dock tagits hänsyn till att hälsoindikatorerna
och miljöindikatorerna är delar i
ett index på en högre nivå, medan indikatorerna
för ekonomisk standard och ledighet inte är uppbyggda
av några delindikatorer.
Tekniken har använts inom ”The Mikropolicy
Project” vid direktoratet för forskning, teknik
och industri (DSTI) vid OECD och av analysinstitutet
FORA som arbetar för närings- och ekonomiministeriet
i Danmark. 7 Programmet generar
en lista över hur många gånger som respekti-
250
ve land har rangordnats som det land som har
det högsta värdet på välfärdsindexet, som det
näst högsta, o.s.v. ända till det 27:e och lägsta
värdet. För att ge en översiktsbild av resultatet
har en figur skapats där det för varje land anges
hur ofta som ett land kommit främst, bland de 3
främsta, bland de 5 främsta och slutligen bland
de 10 främsta. Valet av dessa gränser är baserade
på hur den faktiska resultatstrukturen ser ut.
Som framgår av figur 4 så är Norge det land
som kommer först i över 60 procent av gångerna,
dvs. mer än 600 000 gånger, och det finns
inga andra som kommer främst ens var femte
gång. Nederländerna och Schweiz är dock länder
som gör det mer än 100 000 gånger, medan Sverige
bara gör det 631 gånger och Tyskland en
enda gång. Efter Norge så bildas det en tätgrupp
bestående av förutom redan nämnda Nederländerna
och Schweiz också av Italien, Frankrike
och Österrike.
Man kan också identifiera en grupp som är
tydligt distanserad av dessa men som i sin tur
helt dominerar över de andra länderna. Denna
består av Sverige, Belgien och Storbritannien.
Dessa länder ingår bland de 10 främsta mellan
80 och 90 procent av gångarna och ibland t.o.m.
bland de 5 eller 3 främsta. De enda andra länder
som relativt ofta kommer bland de 10 främsta är
Japan och Tyskland.
Sverige får genomsnittsplaceringen 7.8, dvs.
åttonde land, men det är bara sex länder som har
en högre genomsnittlig placering i de en miljon
beräkningar med alternativa vikter som genomförts.
Detta är ingen tillfällighet, utan genomsnittsresultatet
ligger mycket nära den rangordning
som man får genom att genomgående välja
lika vikter. Sverige var då sjunde land, se tabell
3.1 ovan. Detta är ett argument för att välja lika
vikter om man inte har starka analytiska skäl för
att välja någonting annat. Men robusthetstestens
värde ligger främst i analysen av stabiliteten i
ländernas position vid olika alternativa vikter.
Sverige rankas exempelvis högre än femma i
mindre än sju procent av fallen och sämre än tia
9 procent av gångerna. Detta gäller för alla
kombinationer av de 8 grundvariablerna oberoende
av hur de viktas, givet att man tagit hänsyn
till att de tre grundvariablerna för hälsa respektive
miljö viktas ihop till var sin indikator på mellannivå.
Stabiliteten i Sveriges position är följaktligen
stor.
7 Det är använda programmet har ställts till vårt förfogande
genom Anders Herz Larsen vid FORA:s försorg. Exempel
där det har använts är FORA:s innovationsstudie. ”Et
Benchmark Studie af Innovation og Innovationspolitik” af
Jens Nyholm og Lotte Langkilde, den finns tillgänglig på
FORA:s hemsida www.foranet.dk