Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

7 Analyser med logistisk
regression
Som ett sammanfattande komplement till den
systematiska genomgång av olika befolkningsgruppers
oro inför vissa situationer som genomförts
i de tidigare avsnitten, görs här avslutningsvis
några analyser med hjälp av s.k. logistisk
regression.
Här ges endast en summarisk läsanvisning för
tolkningen av denna metod. Utifrån vårt perspektiv
i detta kapitel genererar den logistiska
regressionsmetoden sannolikheter för att känna
oro för vissa förhållanden. Detta uttrycks genom
en oddskvot, som anger ”oron” hos en viss befolkningsgrupp
(exempelvis en åldersgrupp) i
förhållande till ”oron” hos den grupp som valts
ut som referensgrupp (t.ex. en annan åldersgrupp).
Referensgruppen tilldelas alltid värdet 1
och en oddskvot på t.ex. 1,56 anger en 56 procents
högre andel för den aktuella åldersgruppen
i förhållande till den åldersgrupp som utgör referensgrupp.
Finessen med metoden är att inflytandet från
andra slags bakgrundsegenskaper som ingår i
modellen elimineras. Effekten av ålder renodlas
därmed så att exempelvis kön, region eller familjeförhållande
inte påverkar resultatet. Med
andra ord fastställer oddskvoten olika bakgrundsvariablers
(kön, ålder, region etc.) betydelse
för en viss förklaringsvariabel eller indikator
("oro för familjens ekonomi" etc.) ”var för
sig”, under det att inflytandet från andra bakgrundsvariabler
hålls konstant. Resultatet för de
som t.ex. bor i norra glesbygden påverkas ska
således inte av att genomsnittsåldern är högre än
i storstadsregionerna, och ”oron” bland utländska
medborgare skall inte påverkas av att dessa
relativt ofta bor i de större städerna osv.
Konfidensintervallens storlek anges för varje
oddskvot i tabellerna. För att vi skall kunna tala
om en statistiskt säkerställd skillnad mellan referensgruppen
och en annan grupp inom en viss
befolkningsfördelning får intervallet inte innehålla
värdet 1,00.
Regressionsanalyserna omfattar personer i
åldrarna 16-84 år från ULF-undersökningarna
1999-2002, vilket innebär cirka 23 200 intervjuer.
I tidsavseende omfattar dessa analyser således
en längre undersökningsperiod än den som
ges i det övriga tabellmaterialet - där "nuläget"
oftast redovisas för åren 2000-2001.
Tendenserna i nedanstående tabeller bör
självklart peka i samma riktningar som vi konstaterat
vid våra redovisningar av det övriga
tabellmaterialet, men kan förstärkas eller försvagas
genom renodlingen av en viss demografisk
aspekt.
Oroande förhållanden
I analyserna i detta avsnitt ingår följande indikatorer:
Personen har i samband med intervjuperioden
1999–2002 ”under den senaste tiden” känt oro
för .…
• sin/familjens ekonomi under det kommande
året (tabell 6);
• att man skall bli arbetslös (bland förvärvsarbetande)
(tabell 6);
• sin egen hälsa (tabell 7);
• att man själv eller någon nära anhörig ska
drabbas av aids eller HIV-smitta (tabell 7);
• den internationella situationen t.ex. risken för
krig (tabell 8).
Följande bakgrundsvariabler har använts i regressionsmodellen:
• kön (referensgrupp: kvinnor),
• ålder (referensgrupp: 65-84 år; vid oro för
arbetslöshet: 45-64 år),
• H-region (referensgrupp: norra glesbygden),
• familjeförhållande (referensgrupp: samboende
utan barn),
• nationalitet (referensgrupp: infödda svenskar).
Kön
Kvinnor är för var och en av de fem indikatorerna
mer oroade än män när hänsyn även tas till
olikheter beträffande ålder, region, familjeförhållande
och nationalitet. Den sträcker sig från
14 procent högre när det gäller oro för arbetslöshet,
till 35 procent högre för ekonomin resp. aids
eller HIV-smitta, 45 procent högre för sin egen
hälsa till dubbelt så hög nivå beträffande oron
för den internationella situationen
Ålder
Indelningen efter ålder ger delvis olika utslag
beroende på vilken indikator som avses. När det
gäller oro för den egna eller familjens ekonomi
under det kommande året är nivån två till tre
gånger så hög i samtliga åldersgrupper jämfört
med pensionsåldrarna 65-84 år. Allra högst är
den bland 25-44-åringarna, nära fyra gånger så
hög, när hänsyn tas till olikheter för kön, familjeförhållande,
region och nationalitet.
Även när det gäller oron för att bli arbetslös
bland förvärvsarbetande, är åldersfaktorn betydelsefull.
Oron är nästan dubbelt så hög bland
16-24-åringar och cirka 50 procent högre bland
25-44-åringar jämfört med referensgruppen, 45-
64 år.
Oron för den egna hälsan ökar med stigande
ålder upp till 45-64-årsåldern, när hänsyn tagits
till andra bakgrundsegenskaper. Bland de yngsta,
16-24 år, är orosnivån ungefär hälften av 65-
84-åringarnas och cirka 130 procent lägre än
219