Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Våldsoffer bland kvinnor och män 1980–2003
Tabell 3. Något bostadsvåld eller hot under
en ettårsperiod 2003.
__________________________________________
Män Kvinnor
__________________________________________
Ensamstående utan barn 2,2 2,7
Ensamstående med barn 0 9,2
därav småbarnsföräldrar .. 14,5
Samboende utan barn 0,3 0,4
Samboende med barn 1,0 0,8
därav småbarnsföräldrar 1,0 0,9
__________________________________________
Självklart kan ju dock inte de ensamstående
kvinnliga föräldrarnas uppgifter användas som
en indikation gällande även för de samboendes
situation. Skilsmässan eller separationen kan ju
vara en konsekvens av det våld som ägt rum.
3.3 Våld eller hot i samband med yrkesutövning
Våldet eller hoten i samband med yrkesutövning
fördelar sig på cirka 210 000 personer – betydligt
fler kvinnor, 125 000, än män, knappt
85 000 (här har vi bara tagit med de normalt
förvärvsaktiva upp till 65 års ålder). I diagram 6
visas denna skillnad mellan män och kvinnor i
olika åldrar och med utveckling under 90-talet.
Vi ser här att kvinnorna har högre andelar än
männen i samtliga motsvarande åldersgrupper,
och att skillnaden mellan könen dessutom har
ökat under 90-talet. Framför allt har kvinnor
mellan 25 och 64 år höga andelar, med en ökning
sedan 1992-93 med 2–3 procentenheter.
I diagram 7 ser vi den mera långsiktiga utvecklingen
bland män och kvinnor sedan 1982-
83. Under flera år på 80-talet hade männen hög-
re andelar, men därefter har kvinnorna dragit
ifrån, om än med kraftiga variationer mellan
åren. Men vid samtliga mättillfällen sedan 1994-
95 är resultaten tydligt till kvinnornas nackdel.
Genom årens lopp har vi, inte oväntat, kunnat
konstatera att de som drabbas av detta våld naturligtvis
främst är de som i sin dagliga verksamhet
ofta kommer i kontakt med den något
stökigare delen av allmänheten, t.ex. poliser och
väktare, sjukvårdspersonal och andra yrken
inom den sociala verksamheten som socialassistenter,
kuratorer och skyddskonsulenter. Andra
yrken som ofta omnämns är spärrvakter, busschaufförer
etc. inom kollektivtrafiken samt servitörer,
försäljare på systembolag och annan
servicepersonal som skolstädare och hotellreceptionister.
En del av detta våld – våld som ägt
rum på allmänna platser mot t.ex. poliser, väktare
och personal inom kollektivtrafiken – har
kanske istället förts till ”gatuvåldet”. Vi har
ingen klar bild över hur ofta detta faktiskt skett i
samband med intervjuerna.
Koncentrationen av arbetsplatsvåld till några
få yrkesgrupper medför i sin tur att risken för
våld eller hot i samband med arbetet är mycket
litet för det stora flertalet bland övriga förvärvsarbetande.
Vi kan således slå fast att det våld
och de hot som förekommer på de svenska arbetsplatserna
i mycket stor utsträckning är incidenter
mellan den anställde och personer denne
mer eller mindre tillfälligt kommer i kontakt
med (patienter, klienter och kunder), inte ett våld
arbetskamrater emellan.
Diagram 6. Personer som under en ettårsperiod blivit utsatta för någon form av våld eller hot i
samband med sin tjänsteutövning. Redovisning efter kön och ålder. Nuläge 2002-03 resp. utvecklingen
sedan 1992-93. Procent.
Män 16-64 år
Kvinnor 16-64 år
168
16-24 år
25-44 år
45-64 år
16-24 år
25-44 år
45-64 år
-1 0 1 2 3 4
Procent
5
2002-03
Utvecklingen
sedan 1992-93
-1 0 1 2 3 4 5
Procent