Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Oroande förhållanden
5 Oro för barnens situation
Två frågor har också ställts om föräldrars oro för
vad som kan drabba deras barn. Föräldrar med
barn i åldern 3-17 år fick frågan om man under
den senaste tiden känt sig orolig för att barnet/barnen
skulle kunna bli utsatta för mobbning
eller misshandel av sina kamrater, medan föräldrar
med barn i åldern 10-20 år fick en fråga om
man kände oro för att barnet/barnen skulle hamna
i gäng som använder alkohol, narkotika, sniffar
eller dylikt.
Svarsmönstren för dessa frågor visar ganska
stor grad av samstämmighet. En sammanfattning
av resultaten ges i tabell 3 samt i diagrammen
10-13, medan detaljredovisningen lämnas på
SCB:s hemsida (se inledningen, avsnitt 1). När
det gäller utvecklingen över tiden skiljer sig
emellertid dessa indikatorer åt. Oron bland
föräldrarna för att barnen skall bli mobbade eller
misshandlade av kamrater har ökat ganska kraftigt
under de senaste åren, medan oron för att de
skall hamna i drogmissbruk har varit relativt
konstant över tiden.
Oro för att barnen skall bli utsatta för
mobbning eller misshandel
Oron för att barnen skall bli mobbade låg vid 80talets
början på drygt 30 procent, år 1993 hade
denna andel stigit till 46 procent och år 2001 till
hela 63 procent – dvs. en fördubbling under 20årsperioden.
Som tydligt framgår av diagrammet
är vid samtliga mättillfällen mödrarna betydligt
mera oroade än fäderna. År 2000–01 var 62
procent av alla mödrar oroade, jämfört med 51
procent bland fäderna.
De föräldrar som ensamma bär ansvaret för
sina barns uppväxt tycks oftare känna denna oro
än de som är samboende. Bland de ensamstående
småbarnsmödrarna är närmare 70 procent
oroade för att deras barn kan bli utsatta för
mobbning eller misshandel av andra barn. Detta
är en ökning med 13 procentenheter under 90talet.
Bland mödrar med enbart äldre barn är
dock oron ungefär lika hög bland samboende
200
som bland ensamstående – cirka två av tre av
dessa mödrar är oroade.
Indelningen efter socioekonomisk grupp visar
att en större andel av föräldrar med arbetaryrken
och bland lägre tjänstemän är oroade än bland
tjänstemän på hög- eller mellannivå. Den högsta
andelen finns dock bland föräldrar som har förtidspension
eller är långvarigt arbetslösa.
Vidare är föräldrar med utländskt medborgarskap
oftare oroliga för att deras barn skall bli
misshandlade eller mobbade av sina kamrater –
66 procent jämfört med 55 procent bland infödda
svenskar. Siffrorna är något osäkra på grund
av ganska få intervjuade invandrarföräldrar, men
styrks av liknande tendenser vid tidigare undersökningsomgångar.
Indelningen efter region visar att de som bor i
de glesast bebyggda trakterna är mindre oroade
för mobbning än övriga delar av Sverige. Däremot
finns det i övrigt inga skillnader mellan
storstäder och mindre samhällen.
Oro för att barnen skall hamna i
missbrukargäng
Oro för att barnen, i 10-20 årsåldern, skall hamna
i gäng som använder alkohol, narkotika, sniffar
eller dylikt har vid de mättillfällen vi genomfört
under perioden 1978-2001 legat ganska
stabilt kring eller strax över 40 procentsnivån.
År 2001 nåddes det högsta värdet med 47-48
procent.
Skillnaderna mellan könen är här mindre, men
dock ganska tydliga – mödrar oroar sig i större
utsträckning än fäderna. Även för övriga indelningsgrunder
är differenserna mindre. Tendenserna
visar bl.a. att föräldrar med högre tjänstemannabakgrund
oroar sig mindre än övriga socioekonomiska
grupper. Litet förvånande visar
det sig också att föräldrar i Stockholm är oroade
i mindre utsträckning än övriga kommuner, inte
minst jämfört med föräldrar i Malmö och Göteborg.
Slutligen visar indelningen efter nationalitet
att de som är födda utanför Europa oroar sig
mest, över 50 procent, vilket också är en statistiskt
säker ökning under 90-talet.