Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

I drygt 50 kommuner var FAS-andelen lägre
2002 än 1983. (Se diagram 10.) I mer än 80 procent
av kommunerna var andelen således högre
2002. Att ökningen för hela riket ändå var relativt
liten förklaras till stor del av en kraftig minskning
i Stockholm och Göteborg, nästan 2 procentenheter.
Denna minskning beror på betydligt lägre tal
2002 än 1983 för både sjukpenning och förtidspension.
I Malmö däremot ökade andelen. Störst
minskning av FAS-andelen mellan 1983 och 2002
hade Hofors (3 procentenheter). Jokkmokk ökade
mest (8 procentenheter) och i många andra Norrlandskommuner
var andelen också betydligt större
2002 än 1983. Samtidigt minskade andelen i vissa
kommuner i Norrland, t.ex. Kiruna och Dorotea.
De flesta kommuner där andelen minskade ligger
annars i och i närheten av Stor-Stockholm och
Stor-Göteborg samt i Småland.
Mellan 1983 och 1990 ökade andelen främst i
kommuner i Norrland men även i flera kommuner
i Skåne. Markant större ökning av sjukskrivningstalen
låg bakom ökningen i dessa kommuner. Av
de 25 kommuner där andelen ökade mest ligger
åtta i Norrbottens eller Västerbottens län, åtta i
Skåne län och tre i Dalarnas län. Däremot fanns
sex av Västernorrlands åtta kommuner bland de
15 kommuner där andelen minskade mest mellan
1983 och 1990. I Västernorrland berodde det på
en större minskning av förtidspensionen än för
hela riket. Av de 40 kommuner där FAS-andelen
minskade tillhör endast två Stor-Stockholm.
När det gäller utvecklingen mellan 1990 och
1995 är det svårare att se geografiska mönster.
Bland de 20 kommuner där FAS-andelen ökade
mest fanns tolv av länen representerade. Också
bland de 20 kommuner där FAS-andelen minskade
mest fanns tolv län representerade. Kommuner
i Stor-Stockholm hade dock, med ett undantag, en
bättre utveckling än riket. Det kan förklaras av en
Diagram 11. FAS-andelen efter ålder och kön 2002
Procent
30
20
10
0
20 25 30 35 40 45 50 55 60 65
Inkomstutvecklingen i kommunerna
inte fullt lika stor ökning av arbetslöshetstalen
som för riket som helhet.
Mellan 1995 och 2002 minskade FAS-andelen
med 2,5 procentenheter, främst beroende på en
minskning av arbetslöshetstalen. FAS-andelen
ökade i endast sju kommuner, varav fem i Norrland.
I nio kommuner minskade FAS-andelen
med över 5 procentenheter. De kommuner där
andelen minskade kraftigt hade i de flesta fall stor
arbetslöshet under lågkonjunkturen. Högkonjunkturen
som följde, med sjunkande arbetslöshet,
innebar att dessa kommuner återhämtade sig från
mycket höga FAS-andelar under lågkonjunkturen.
Större FAS-andel för äldre
FAS-andelen är inte lika stor i alla åldrar. Av
diagram 11 framgår att andelen är betydligt större
bland äldre än bland yngre. För 30-åringar låg
andelen 2002 för kvinnor på 10 procent och för
män på drygt 5 procent, vid 50 år låg andelen på
drygt 12 procent för kvinnor och drygt 7 procent
för män och vid 60 år på 21 procent för kvinnor
och 14 procent för män. Att andelen ökar beror
naturligtvis främst på att hälsan försämras med
åren och att därmed större belopp betalas ut för
sjukskrivningar och förtidspensioner.
Att FAS-andelen varierar med åldern innebär
att FAS-andelen i kommunerna påverkas av åldersstrukturen.
Om man åldersstandardiserar förändras
dock FAS-andelen marginellt för de allra
flesta kommuner. Störst minskning har Pajala,
från 24 till 22 procent. I många andra kommuner i
Norrland och i vissa Bergslagskommuner ligger
minskningen på ca en procentenhet. De kommuner
där FAS-andelen ökar mest när data standardiseras
är Solna och Sundbyberg med en ökning
på närmare en procentenhet. Därefter följer
Stockholm, Göteborg och Malmö med en ökning
på ca en halv procentenhet. I de allra flesta större
kommuner ökar andelen något.
kvinnor
män
59