Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån
Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån
Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
liga brottsligheten i själva verket har varit oförändrad<br />
eller kanske t.o.m. minskat?<br />
Ett sätt att belysa den faktiska brottsligheten<br />
är att fråga ett urval personer i befolkningen om<br />
de varit utsatta för olika typer av brott. Dessa<br />
undersökningar kallas offerundersökningar.<br />
Förutsatt att de tillfrågade svarar något så när<br />
sanningsenligt är metoden ett sätt att få en uppfattning<br />
om ytterligare en del av den verkliga<br />
brottslighetens storlek och relationerna mellan<br />
dold och synlig brottslighet vid en viss tidpunkt.<br />
Upprepar man dessa undersökningar vid flera<br />
tidpunkter kan man använda dem för att s<strong>på</strong>ra<br />
förändringar i anmälningsbenägenheten. Härvidlag<br />
är ULF en unik undersökning, såväl nationellt<br />
som internationellt, men givetvis behäftad<br />
med svåråtkomliga mätproblem och restriktioner.<br />
För det första finns det förhållanden som är<br />
näst intill omöjliga att studera i en intervjuundersökning.<br />
Man kan <strong>på</strong> goda grunder anta att<br />
det förekommer ett utbrett våld som de intervjuade<br />
av olika anledningar inte så gärna vill berätta<br />
om. Varken för polisen eller för SCB:s intervjuare.<br />
Exempel <strong>på</strong> sådana brott är sexuella<br />
övergrepp, hustrumisshandel och andra brott där<br />
gärningsmannen är känd och finns inom bekantskapskretsen.<br />
Uppgifter om antalet våldsbrott av<br />
denna typ blir därför med all sannolikhet kraftigt<br />
underskattade. Emellertid har vi t.ex. uppgifter<br />
om drygt 100 000 fall av lägenhetsvåld där den<br />
intervjuade uppgav att man avstod från att göra<br />
polisanmälan då man ”var rädd för repressalier<br />
och inte vågade” eller att ”man kände gärningsmannen,<br />
familjeskäl” – vi visar toppen av ett<br />
isberg.<br />
Den grupp av människor i vårt samhälle som<br />
löper den ojämförligt högsta risken att utsättas<br />
för våld är de utslagna: dömda av samhället för<br />
olika slags missbruk eller kriminalitet. Åtskilliga<br />
våldsbrott som begås bland de utslagna kommer<br />
givetvis till polisens kännedom, men den absoluta<br />
majoriteten av våldshändelserna gör det med<br />
säkerhet inte. Denna grupp kommer inte heller<br />
med i offerundersökningarna. Bortfallet i den<br />
här speciella kategorin ligger mycket nära 100<br />
procent.<br />
En annan kategori av offer som inte kommer<br />
med i offerundersökningarna är barn och ungdomar<br />
under 16 år. Flera data om skolungdomar<br />
tyder <strong>på</strong> höga våldsrisker inom gruppen både i<br />
och utanför skolan, i umgänget med kamrater<br />
lika väl som vid konflikter med syskon och föräldrar.<br />
Ett annat problem svarar vårt minne för. En<br />
intervjuperson kan helt enkelt glömma bort att<br />
en viss händelse har inträffat eller kan glömma<br />
bort när den hände eller ha bildat sig en felaktig<br />
uppfattning om vad som faktiskt har hänt. I kon-<br />
Våldsoffer bland kvinnor och män 1980–2003<br />
centrat kan minnesfelen antas innebära följande:<br />
Ju större intryck en händelse gör, ju mer dramatisk<br />
den är, desto lättare bör det vara att komma<br />
ihåg den. Ett antal mer eller mindre bagatellartade<br />
incidenter kommer däremot sannolikt att<br />
glömmas bort. Detta spelar ju heller inte så stor<br />
roll. Vi är ju främst ute efter att studera sådana<br />
händelser som ingripit i och haft betydelse för en<br />
persons levnadsförhållanden. Detta leder fram<br />
till det verkliga problemet: dramatiska händelser<br />
– överfallet i Brunnsparken, inbrottet och förödelsen<br />
i sommarstugan – minns man länge.<br />
Dessa kan kännas aktuella vid intervjutillfället<br />
trots att de kanske inträffade för mer än ett år<br />
sedan. Naturligtvis kan händelsen vara så omvälvande<br />
att det exakta datumet för lång tid etsat<br />
sig in i minnet. Konsekvenserna av det som hände<br />
kan ju också medföra att man skaffat sig ett<br />
tidsmässigt stöd, "det var under semestern förra<br />
året". Detta till trots får vi antagligen en viss<br />
överrapportering av de allvarliga händelser som<br />
en intervjuperson vill berätta om.<br />
Relationerna mellan den officiellt redovisade<br />
våldsbrottsligheten, den ytterligare brottslighet<br />
som synliggörs genom ULF-statistiken och den<br />
som är och förblir okänd kan man bara spekulera<br />
över, göra mer eller mindre välgrundade antaganden<br />
om. Några sådana har gjorts i figurerna<br />
1–6 <strong>på</strong> nästa sida. Vi vet att i genomsnitt under<br />
perioden 2000-01 anmäldes cirka 147 000<br />
våldsbrott per år till polisen enligt uppgifter från<br />
BRÅ. Under en motsvarande ettårsperiod uppskattar<br />
vi genom ULF-data antalet hot- eller<br />
våldshändelser till 1 335 000, dvs. närmare tio<br />
gånger fler. Men den verkliga totala våldsnivån<br />
vet vi inget om (figur 1).<br />
Enligt figur 2 ser vi att det anmäldes omkring<br />
20 600 fall av misshandel mot kvinnor under ett<br />
år och att antalet enligt ULF är cirka 14 gånger<br />
högre, ungefär 290 000 fall (observera att fälten<br />
i figurerna inte är proportionerliga). Självklart är<br />
detta egentligen inga ”rättvisa” jämförelser. Det<br />
är mycket svårt att dra paralleller mellan de<br />
ganska grova våldskategorierna enligt ULF och<br />
motsvarande kapitel under Brottsbalken. Vad vi<br />
vill visa här är att vi nu rör oss <strong>på</strong> ännu osäkrare<br />
mark. Vi vet att fler våldshändelser mot kvinnor<br />
än mot män utförs av personer bland närstående<br />
eller inom umgängeskretsen och att därmed<br />
mörkertalet ”utanför ULF” är ännu högre, relativt<br />
sett, än det i figur 1.<br />
161
Change language