Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Att jämföra länders välfärd
Ett sätt att använda denna teknik för att enbart
studera välfärdsindikatorn är att anta att insatserna
är lika för alla länder. Med 8 indikatorer
ger dock även denna ansats som resultat att en
stor majoritet, 20 stycken, av länderna bildar
fronten för välfärden. Bland dessa återfinns Sverige.
Begränsas indikatorerna till 4 stycken blir
det fortfarande nästan hälften av länderna, närmare
bestämt 13 stycken, som befinner sig i
fronten. Då domineras dock Sverige av en kombination
av Italien, Japan och Schweiz.
En skattning av en front där välfärden är den
enda produktionsfaktorn och insatsindexet den
enda insatsfaktorn ger dock ett tolkningsbart
resultat. De länder som nu definierar fronten är
Grekland, Frankrike och Norge. Av dessa länder
har Grekland den högsta välfärdsproduktiviteten.
Skalavkastningen avtar därefter, så för att nå
högre välfärdsnivåer krävs relativt sett större
insatser.
Detta innebär att Sverige har väsentligt längre
till fronten i horisontellt led än i vertikalt led.
Sverige behöver öka sin välfärd från 70 enheter
till omkring 82.5 för att nå fronten, som på dessa
välfärdsnivåer definieras av den norska produktiviteten.
Istället skulle det vara möjligt att med
den franska produktiviteten nå den svenska välfärden
med endast 27 enheter i insats istället för
Sveriges 59 enheter. Men den svenska ineffektiviteten
är dock ett intet mot den koreanska och
även jämfört med den amerikanska, se figur 13.
5. Slutsatsen blir att det är
nödvändigt att jämföra äpplen
och päron om man vill
värdera fruktkorgar
Den generella slutsatsen av denna analys är att
om man vill göra en jämförelse av något så komplext
som välfärden i olika länder krävs det att
man är beredd att värdera och jämföra faktorer
av mycket olika natur. Det finns då inga
självklara val, varför olika värderingar och datatillgång
kan leda till att analyser av samma fenomen
resulterar i mer eller mindre skilda slutsatser.
Det blir därför mycket viktigt för resultatens
trovärdighet att de data som används och de val
som gjorts redovisas öppet och att en omfattande
känslighetsanalys genomförs och presenteras
tillsammans med huvudresultaten. Det förtjänar
också att påpekas att i arbetet med känslighetsanalysen
av viktsystemet är tekniken med
slumpmässiga vikter ett mycket relevant och
effektivt instrument, och när det gäller effektivitetsjämförelse
är frontproduktionsfunktionen ett
bra hjälpmedel.
260
Det arbete med att utarbeta riktlinjer som
OECD och EU via JRC-institutet påbörjat är
följaktligen av stor vikt för att denna typ av analys
ska bli accepterad bland specialister i större
utsträckning än idag.
Slutligen måste också konstateras att även om
kompositindex utgör ett värdefullt inslag i utarbetande
av underlag för politiska processer, måste
man vara medveten om att dessa resultat endast
kan ge en överblick över ett område. Vid
utformningen av konkreta politiska åtgärder
krävs en mer detaljerad analys av enskilda fenomen.
Vad har då analysen av det valda exemplet på
ett välfärdsindex och försöket att belysa detta
mått på olika sätt gett? Först måste en generell
reservation göras, nämligen att den genomförda
analysen inte på något sätt har belyst vad det
skulle ha inneburit för resultatet om andra faktorer
hade tagits med. Det är självklart möjligt att
på goda grunder motivera varför många andra
aspekter på välfärden borde inkluderas som inte
tagits med i detta exempel.
Det kan dock konstateras att det är uppenbart
att Norge verkar ha en mycket hög välfärd.
Schweiz, Nederländerna, Frankrike och Österrike
når också alla en hög nivå oberoende av hur
de olika faktorerna inkluderas eller värderas.
Sverige tillsammans med Belgien och Storbritannien
uppnår också en hygglig nivå för de
flesta kombinationer.
När det gäller insatserna är det dock en del
andra länder som träder fram, som USA, Danmark,
Island och Korea. Resultatet för de två
sistnämnda är dock relativt osäkert genom dess
beroende av valet av vikter. De två förstnämnda
länderna är dock uppenbarligen de som satsar
mest och de får också ut en del i ekonomisk
standard, men väsentligt mindre i välfärd. Bland
de länder som ligger i välfärdslistans topp men
som satsat mer blygsamt återfinns Nederländerna,
Frankrike, Italien och Österrike. Även Norge
och Schweiz ligger klart lägre när det gäller
insatserna, än när det gäller välfärden. I effektivitetstermer
blir det Norge, Frankrike och Grekland
som når högst, men på helt olika välfärdsnivåer.
Normalt skulle man ha förväntat sig att ett
land som varit så framgångsrikt som Norge borde
ha några läxor att lära ut till andra länder om
hur man skall organisera ett samhälle och föra
en politik för att skapa en hög välfärd för sina
invånare. Men för Norges del har dock den höga
jordräntan, i form av omfattande oljetillgångar,
spelat en avgörande roll för dess prestationer.
Detta gör att man knappast kan utgå från att
dessa resultat indikerar något annat än att det är
viktigt att ligga bra till hos högre makter. Frankrike
och Grekland kan kanske då vara mer in-