Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Rökning
Rökning är en av dagens största hälsorisker.
Rökning orsakar eller förvärrar många sjukdomar.
Det gäller bl.a. cancer i lungorna, magen,
levern, näsan, munnen, luftstrupen, matstrupen,
svalget, bukspottskörteln, njurarna, urinblåsan
och blodcancer. Det gäller även hjärtinfarkt,
kärlkramp, slaganfall, benskörhet, kronisk obstruktiv
lungsjukdom, långvarig luftrörsinflammation,
lungtuberkulos, utbuktning på stora
kroppspulsådern, andra sjukdomar i kroppens
blodkärl, blödning i hjärtats hinnor, inflammation
i tandköttet, sår i magen och tolvfingertarmen
samt Crohns sjukdom.
I Sverige orsakas cirka 7 000 dödsfall varje år
av rökning (Socialstyrelsen, Folkhälsorapport
2001).
Färre röker (diagram 1)
I början av 1980-talet var andelen som rökte
dagligen högre bland män än bland kvinnor.
Sedan mitten av 1990-talet har emellertid en
omsvängning ägt rum och fortsatt inpå 2000talet
är dagligrökning något vanligare bland
kvinnor än bland män. Skillnaderna mellan könen
är dock betydligt mindre nu (2001-02), jämfört
med i början av 1980-talet.
Under 1900-talets två senaste decennier har
andelen 16–84-åringar som röker dagligen
minskat från 31 procent 1980-81 till 18 procent
2001-02. Andelen dagligrökare har minskat mer
bland män än bland kvinnor, totalt 18 procentenheter
bland männen och 7 procentenheter
bland kvinnorna.
Diagram 1. Röker dagligen. Män och kvinnor
16–84 år. Åren 1980–2002. Procent
Procent
50
40
30
20
10
Män
Kvinnor
0
1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001
Hälsorelaterade levnadsvanor
Andelen dagligrökare högst bland medelålders
I början av 2000-talet är dagligrökande vanligast
i åldrarna 45–64 år bland män och i åldrarna 35–
64 år bland kvinnor. Lägst är andelen bland de
allra äldsta, 7–8 procent för både män och kvinnor.
Ser man till andelen dagligrökare i olika åldersgrupper
åren 1980-81, 1988-89 samt 2001-
02 framkommer att de åldrar då rökning är vanligast
förskjuts uppåt allt eftersom tiden går.
Bland männen var andelen som röker dagligen
högst bland 25–44-åringarna i början av 1980talet
och bland 35–54-åringarna i slutet av 1980talet.
Bland kvinnorna var andelen som röker
dagligen högst bland 25–34-åringarna i början
av 1980-talet och bland 25–44-åringarna i slutet
av 1980-talet.
Rökning vanligast bland arbetare, lågutbildade
och ensamstående (se diagram 5 i slutet
av detta kapitel)
En viktig skiljelinje i rökvanor går mellan olika
socioekonomiska grupper. Bland manliga icke
facklärda arbetare röker 26 procent dagligen
jämfört med 11 procent bland tjänstemän på
mellannivå eller högre. Bland kvinnorna är motsvarande
andelar 27 resp. 13 procent.
I början av 2000-talet är det två och en halv
gång så vanligt att lågutbildade män är dagligrökare
som att högutbildade är det. Bland kvinnorna
är det nästan tre gånger så vanligt. Skillnaderna
mellan olika utbildningsnivåer tycks också
ha ökat något under 1990-talet genom en större
minskning av andelen dagligrökare bland högutbildade
än bland lågutbildade. Bland kvinnor
med förgymnasial utbildning märks dessutom
ingen minskning av andelen dagligrökare. I
samtliga övriga utbildningsgrupper har andelen
minskat.
Andelen dagligrökare är både för män och
kvinnor högre bland ensamstående än bland
sammanboende. En fjärdedel av samtliga ensamstående
män och kvinnor röker dagligen. För
sammanboende är andelen bland män 15 procent
och bland kvinnor 18 procent.
De regionala skillnaderna i rökvanor har
minskat över tid till knappt några skillnader alls
i början av 2000-talet.
Fler röker ”då och då” bland de unga
Andelen som enbart röker då och då är något
högre bland män (13 procent) än bland kvinnor
(9 procent).
Vanligast är då-och-då-rökning bland de allra
yngsta, en fjärdedel av männen i 16–24-års åldern
och en femtedel av kvinnorna i samma
åldersgrupp röker ibland. Andelen minskar där-
117