Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Arbete och arbetslöshet
Diagram 8 Andel (%) sysselsatta som var frånvarande hela mätveckan p.g.a. sjukdom 1987-2003.
Fördelning på kön
%
6
5
4
3
2
1
0
Kvinnor
Båda
Män
1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003
Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB.
Osäkrare ställning på arbetsmarknaden
Inte nog med att andelen sysselsatta minskat och
arbetslösheten ökat. Dessutom är andelen med
tidsbegränsad anställning av de sysselsatta numera
väsentligt högre än vid början av 1990-talet,
framför allt bland ungdomar. Från att ha legat runt
9 procent steg andelen tidsbegränsat anställda till
13 procent till mitten på 1990-talet och andelen
fortsatte att öka även under återhämtningsperioden
under 1990-talets andra hälft (diagram 7).
Bland ungdomar upp till och med 24 år skedde en
fördubbling. Det är först under 2000-talet som
andelen tillfälligt anställda stabiliserats och till
och med minskat något. Det finns således ett klart
samband mellan läget på arbetsmarknaden och
andelen med tidsbegränsad anställning.
Kvinnor har under lång tid haft ungefär 5 procentenheter
högre andel tidsbegränsat anställda än
män. En stor del av skillnaden ligger i att vikariatsanställning
är vanligt förekommande inom vård
och omsorg, där många arbetar och där kvinnorna
utgör 80 procent av arbetskraften.
Ökad sjukfrånvaro
Ett under senare år alltmer uppmärksammat problem
är den ökande sjukfrånvaron, med drastiska
ökningar av de offentliga kostnaderna som följd.
Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) ökade
andelen som var frånvarande från arbetet under
hela mätveckan från 2,4 procent 1996 till 4,1 procent
2003. Vad som uppmärksammats mindre är
att sjukfrånvaron mätt på detta sätt var ännu högre
vid ingången av 1990-talet. Den därpå följande
krisen medförde emellertid en halvering av sjukfrånvaron
(diagram 8). Ökningen sedan 1990-
talets mitt har alltså skett från en för svenska förhållanden
exceptionellt låg nivå.
Bearbetningar av registerdata över hur många som
fått sjukpenning 4 någon gång under året ger samma
bild som AKU; en kraftig minskning fram till
mitten av 1990-talet som sedan förbytts i en snabb
ökning. Vad som skiljer dagens situation från den
i 1990-talets början är att sjukperioderna blivit
längre och kostnaderna därför avsevärt högre.
Sjukfrånvaron ökar med stigande ålder och är
mellan tre och fyra gånger så hög i åldern 55-64
år som i åldern 16-24. Kvinnornas sjukfrånvaro
ligger mellan en och två procentenheter högre än
männens. Variationerna över tiden gäller både
män och kvinnor och i alla åldrar, dock särskilt
uttalat bland 55-64-åringarna.
Som framgått ovan varierar sjukfrånvaron
starkt med det allmänna läget på arbetsmarknaden.
Vad dessa variationer beror på finns flera
tänkbara förklaringar till. En är att även personer
med hög sjuklighet kan få respektive behålla sitt
jobb i högkonjunktur, vilket då höjer sjukfrånvaron.
En annan förklaring som brukar framföras är
att man i lågkonjunktur är rädd för att bli av med
jobbet om man stannar hemma när man är sjuk,
vilket håller nere sjukfrånvaron. En tredje förklaring
är att ett högre arbetstempo under högkonjunkturer
leder till fler sjukskrivningar.
4 Sjukpenning från försäkringskassan får man först från
och med den femtonde sjukdagen. Under de första
fjorton dagarna av sjukfrånvaron får man lön (sjuklöneperioden).
Under tiden januari 1997 – mars 1998 var
dock sjuklöneperioden 28 dagar.
23