Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Barnindex
Den ekonomiska utsattheten har ökat allra kraftigast
i Malmö som redan i utgångsläget hade en
barnfattigdom som låg betydligt högre än både
riket och de två andra storstäderna. Ser vi till förändringar
under hela tidsperioden 1991 till 2001
har barnfattigdomen ökat från 25 till 33 procent i
Malmö. Under motsvarande period minskade
barnfattigdomen i Stockholm från 21 till ca 20
procent medan barnfattigdomen i Göteborg ökade
från 20 till 23 procent av samtliga barn.
Barnfattigdomen i storstädernas stadsdelar
Variationen mellan storstädernas stadsdelar är
totalt sett betydligt större än motsvarande skillnader
på kommunnivå. De allra fattigaste, men också
allra mest ekonomiskt välmående, områden
återfinns inom de tre storstäderna.
Andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll har i
stadsdelen Torslanda i Göteborg varierat mellan 4
och knappt 8 procent under de senaste tio åren.
Barnfattigdomen i denna stadsdel ligger stabilt på
en tredjedel av riksgenomsnittet. I andra extremen
återfinns stadsdelen Rosengård i Malmö där barnfattigdomen
ökade från drygt 50 procent vid
1990-talets inledning till hela 81 procent år 1997.
Därefter har denna rekordandel endast långsamt
minskat till 77 procent år 2000 och till 74 procent
år 2001.
Även om Rosengård har minskat sin barnfattigdomsandel
med ca 7 procentenheter mellan
1997 och 2001 har stadsdelens relativa ställning
till riksgenomsnittet fortsatt att försämras. Detta
förklaras av att barnfattigdomen, relativt sett,
minskat snabbare i landet som helhet. Barnfattigdomen
i Rosengård var 3,5 gånger större 1991 än
rikssnittet men har därefter gradvis ökat till som
mest 5,4 gånger år 2001. Jämför man barnfattigdomens
utbredning mellan Rosengård och Torslanda
är den sjutton gånger så stor i Rosengård år
2001. Tio år tidigare var denna skillnad drygt sju
gånger.
Diagram 7. Andel barn i fattiga hushåll per stadsdel med lägst och högst barnfattigdom utifrån
ranking 2001 i Stockholm, Göteborg och Malmö, år 1991 och 2001.
%
80
70
60
50
40
30
20
10
0
9,9
7,4
61,3
52,1 52,3
7,2
4,4
Bromma Rinkeby Torslanda Bergsjön Limham-
Brunkeflo
Rosengård
Stockholm Göteborg Malmö
Denna översiktliga illustration av storstädernas
extremt olikartade ekonomiska uppväxtförhållanden
för barn visar på nödvändigheten av att studera
dessa variationer närmare inom storstäderna.
Hur har då utvecklingen sett ut i stort för stadsdelarna
i storstäderna? Den genomsnittliga nivån
på barnfattigdomen i stadsdelarna ligger fortfarande
högre 2001 än 1991; 23,1 procent jämfört
med 21,1 procent. I närmare hälften av alla stadsdelar
överstiger barnfattigdomen 20 procent i
såväl periodens början som slut. Antalet stadsdelar
som hamnar under 10-procentsstrecket har
ökat från en stadsdel 1997 till totalt nio stadsdelar
år 2001.
Jämför vi denna spridning mellan stadsdelar
och kommuner i stort för år 2001 framträder ett
tydligt mönster. Endast en procent av kommunerna
i övriga landet hamnar på en nivå över 20 pro-
300
41,4
63,8
6,9
6,5
73,9
1991
2001
cents barnfattigdom medan detta var fallet för 21
av storstädernas 49 stadsdelar. I motsvarande grad
hade en tredjedel av landets kommuner år 2001 en
barnfattigdom som understeg 10 procent medan
endast knappt en femtedel av storstädernas stadsdelar
klarade detta.
Kunskapsluckor
En central fråga som än så länge inte mer än delvis
kan besvaras, särskilt inte över tid, är hur barn
själva upplever det att växa upp i ekonomisk utsatthet.
Inom ramen för Levnadsnivåundersökningen
(LNU) från 2000 och SCB:s Undersökning
om Levnadsförhållanden (ULF) från 2001 och
2002 har intervjuer med barn mellan 10-18 år
genomförts vilket har bidragit till att fördjupa
kunskapen om barns välfärd, sett från barns egna
ögon. Den särskilda studie av barn som lever i