Ungdomar, stress och psykisk ohälsa - Regeringen

Ungdomars syn på stress, orsaker och åtgärder SOU 2006:77och skicka in”. Inte alla, men de flesta, är överens om att föräldrarnasätter press, dels att gå ut gymnasieskolan, dels att lyckasbra i skolan. De ungdomar vars föräldrar har studerat tycker det ärjätteviktigt, och de föräldrar som inte studerat tycker att det är ändåviktigare. Flertalet av ungdomarna anser emellertid att det är fel attden “obligatoriska” skoltiden numera är 12 år. “Alla ska gå i gymnasiet,det är en sån här officiell grej, alla ska gå i gymnasiet.” “Så dåkanske sådana som det inte alls gått bra för, och som fått höra attde är jättedåliga i grundskolan också får höra att de är jättedåliga ialla ämnen på gymnasiet. Men de kanske är jättebra på att drejaeller nåt sånt där, och när det gått ut känner de att de inte är någontingvärda, och lever på socialbidrag hela livet utan att ha fått möjlighetenatt dreja”. En del menar att intagningssystemet skaparelitskolor, vilket orsakar stress eftersom konkurrensen blir så hög.“Bättre med miljö där folk är blandade och där nivån är någon slagsmedel. så att alla kan ta sig fram och man lär sig att man är duktig.För här är ett VG ett misslyckande”. Andra tycker tvärtom att detär bra att samla studiemotiverade elever i samma skola/klass eftersomkunskapsnivån då blir högre.“…det märks inte att skolan är en arbetsplats som vilken som helst…”Många ungdomar anser att stress orsakas av den fysiska arbetsmiljön,och framhåller det orättvisa i att lärarna har det bättre än dem. Lärarrummetär ljudisolerat och möblerat med mjuka soffor, och gardinerhänger i fönstren och tavlor på väggarna. Klassrummen och gemensammaelevutrymmen är inte ljudisolerade, oinredda med tråkigaväggfärger och inga gardiner eller tavlor. Flertalet anser att skolanborde vara som vilken annan arbetsplats som helst. Ungdomar skulleinte vara så stressade om skolan var välkomnande, bekväm ochfunktionell och tyst.Socialt och emotionellt stödEtt annat stressmoment i skolan är lärare som inte uppmärksammarvar och en av eleverna. “De kan liksom inte umgås med oss, de ärvuxna och vi är ungdomar. Man är fortfarande kvar i hierarkin, duär elev och jag lärare. Vi pratar inte med varandra liksom”. Mångaupplever att de är “osynliga” i skolan. Om lärarna är tillsammans128