Ungdomar, stress och psykisk ohälsa - Regeringen

Övervägande och förslag till åtgärder SOU 2006:77Även inom en avgränsad samhällssektor som hälso- och sjukvårdenkan insatser från primärvård, barn- och ungdomsmedicin och barnochungdomspsykiatri genomföras utan att de olika aktörerna tartydlig hänsyn till varandra. Detta medför betydande förluster ieffektivitet och frustration för de individer som tar del av tjänsterna.Förskjutning av fokus från resurser till resultatEn stor del av diskussionen om offentliga insatser gäller hur storaresurser olika aktörer ska tilldelas. Organisationer har ofta en inneboendesträvan efter att expandera den egna verksamheten. Expansionensker inte sällan inom fält där det inte är givet vilken unikkompetens som krävs. Det medför att olika organisationer konkurrerarmed varandra om att få arbeta med samma fråga. Därför utvecklasverksamhet som överlappar varandra. Detta leder i sin turtill behov av samordning.Huvudmännen har sökt möta behovet av samordning genomöverenskommelser på olika nivåer. Gemensam utbildning av personalfrån olika verksamheter har varit en annan vanlig åtgärd. Utredarensuppfattning är dock att det endast skett begränsade framstegunder de senaste decennierna inom det område som utredningenbehandlar.En annan väg till för möta problemet med samverkan är att förskjutafokus från tilldelning av resurser till att mäta de resultat somolika verksamheter åstadkommer. Resultatuppföljning är en centralmetod för styrning i utvecklade ekonomier (456). Ett exempel ärdet system med resultatindikatorer för hälso- och sjukvården somSveriges Kommuner och Landsting samt Socialstyrelsen presenterati juni 2006 (470). Systemet innehåller mer än 50 olika mått därlandstingen jämförs med varandra när det gäller medicinska resultat,tillgänglighet, patienterfarenheter och kostnader för vården.Inom det område som denna utredning behandlar finns godaförutsättningar för att utveckla resultatindikatorer. Ett av mångaexempel är kognitiv psykoterapi och liknande metoder som äreffektiva vid behandling av depressioner (347) och ångestillstånd(354). Utbudet motsvarar inte behovet. Det är möjligt för huvudmännenatt begära in uppgifter från olika vårdgivare om hur mångaungdomar som under ett år fått tillgång till dessa behandlingar,280