Ungdomar, stress och psykisk ohälsa - Regeringen

Ungdomars syn på stress, orsaker och åtgärder SOU 2006:77Effektivare lektionerMajoriteten anser att stressen skulle minska om man såg till attkomma igång fortare under lektionerna. “Oftast är det 10–15 minuteri början som går bort, folk kommer för sent, och läraren germycket onödig information, som friluftsdagar, som vi ska rösta omvad vi ska göra på och så går en 10–20 minuter till, alltså mycket tidgår åt till att besluta onödiga saker.” Om lektionerna var effektivaretror de flesta att man skulle kunna göra det som nu blir till läxorunder lektionstid. Tydligare och enhetliga instruktioner om hur manska göra för att nå mål och uppgifter skulle också minska stressen.Likaså anser många att håltimmarna inte borde förekomma. Studierummenär få, om de överhuvudtaget finns, och det är för stökigtoch bullrigt i korridorerna för att kunna göra skolarbetet. Ytterligareen orsak till stress är lärare som inte tar sitt jobb på allvar. “Endel lärare kommer undan från planering och överför det egna ansvaretpå eleverna genom att fråga dem vad de vill göra.” De flestamenar att lärare måste ställa krav på eleverna. Att det är bättre medauktoritär lärarestil än “låt gå mentalitet”, men att kraven måste vararimliga. Det är jätteviktigt att lärarna ger stöd och motivation, annarsär risken stor att man stannar hemma.Att ha roligt är bra för hälsan. “Alla vet väl att det är nyttigt attskratta.” Men det är också bra för kunskapsinlärningen. Båderoligare och lättare är det att lära sig saker om de relateras till “detverkliga livet”. Många önskar att “Skolan måste bli roligare, lite merpraktisk, och mer problemlösning i stället för uppgifter i böcker. Dåtror jag det är bättre att få en uppgift att lösa istället som är relateradtill verkliga livet. Som man kan ha nytta av, och som man förstår påvilket sätt. Inte bara sitta och titta på sinusformade kurvor, för detvet jag inte när man ska ha nytta av”. Att lära sig oväsentligheter ärvarken ändamålsenligt eller kul. “Man lär sig mycket onyttigt, somt.ex. i svenskan, det är inte viktigt med litteraturhistoria. Vi sitterbara och snackar, om epoker och sånt men det är väl inte så mångasom ska bli filosofer så det är väl bättre att läsa sånt på högskolan. Istället bör man få reda på hur man skriver ett PM och sånt därviktigt som man måste veta. Jag menar hur ofta sitter man och talarom Homeros”.140