Ungdomar, stress och psykisk ohälsa - Regeringen

SOU 2006:77Teoretisk bakgrundInledningUtredningen använder flera begrepp där innebörden inte är given.Ett sådant begrepp är psykisk ohälsa. Det är inte givet hur psykiskohälsa ska avgränsas från tillstånd som är normala. Därför är detmotiverat att problematisera begreppet, vilket sker i detta kapitel.Direktiven använder även begreppet psykisk hälsa. En analys avinnebörden är därför befogad. Slutligen behandlas det medicinskastressbegreppet. I direktiven anges att utredaren ska klargöra orsakssambandmellan ungdomars levnadsvillkor och förekomst avpsykisk ohälsa. Även orsaksbegreppet är problematiskt. Utredarenstillvägagångssätt behandlas här i två avsnitt, ett som gäller relationenmellan påfrestningar och psykiska problem och ett som behandlarolika sätt att analysera samband.Övervägandena i detta kapitel kunde ha placerats i direkt anslutningtill de frågor som behandlas. En del läsare förväntas dock varamindre intresserade av denna problematiserande diskussion. Därförpresenteras de teoretiska övervägandena samlade här. Det går utmärktatt ta del av den efterföljande texten utan att ha läst dettakapitel.Psykisk ohälsa och hälsaFöreställningar om psykiska problem under ungdomsperiodenDet finns föreställningar om att ungdomsperioden, i högre grad änandra skeden av livet, skulle vara präglad av problem och kriser.Denna tanke uttrycks bland annat i psykoanalytisk teoribildning(27). De studier som har genomförts av ungdomar under uppväxtenger dock inte stöd för denna föreställning (28, 29). Problemförekommer självfallet under tonårsperioden men de refereradestudierna tyder inte på att problem är vanligare under tonåren änunder andra perioder av livet.Exempelvis förekommer utagerande beteendeproblem både före,under och efter puberteten. Problem tar sig varierande uttryck underdessa skeden. En sjuåring med utagerande beteendeproblem kan hasvårt att sitta stilla i skolan och kan vägra att följa föräldrarnasuppmaningar. Barnet är dock fortsatt beroende av föräldrarna vilketbegränsar barnets handlingsfrihet. Under tonårsperioden tillägnarsig den unge ökad förmåga att tänka och agera på egen hand. Enförutsättning för detta är att individen utvecklat förmågan att tänka49