här - FALSKT ALARM

Skulle så vara fallet, borde alla kurvorna i Bild 39 se likadana ut. Det gör de inte. Oscillationerna på
södra halvklotet är inte ens i fas med dem på norra halvklotet, utan topparna i Mauna Loa-kurvan
inträffar när kurvan från Sydpolen når sina årliga bottenvärden. Därav kan man dra slutsatsen att
koldioxidhalternas årstidsvariation är ett lokalt fenomen som i första hand återspeglar vilka förhållanden
som råder vid mätstationen.
Mätstationerna har avsiktligt förlagts till platser där landvegetationens inverkan på mätresultaten
kan förväntas vara ringa. Det talar för att de årliga oscillationerna företrädesvis återspeglar temperaturens
inverkan på koldioxidutbytet mellan luft och hav, antingen på grund av termisk avgasning
eller till följd av årstidsväxlingar i den marina vegetationen. Havsvegetationen anses svara för
hälften av den totala koldioxidfixeringen inom biosfären, 73 och har troligen ett större inflytande än
landväxtligheten på koldioxidhalterna vid mätstationerna.
Några år före sin död genomförde Charles Keeling en sista sammanfattande analys av de koldioxiddata
han insamlat vid Mauna Loa och andra mätstationer. 74 Av analysen framgick att en mångfald
effekter kan ge svåruppskattade bidrag i olika riktning till årliga variationer av luftens koldioxidhalt.
Därför ger Mauna Loa-kurvans årliga oscillationer inte något lättåtkomlig information om den
termiska avgasningens storlek. Men Mauna Loa-kurvans långsiktiga trend är mera informativ,
något som nästa avsnitt belyser.
73 P. Falkowski & J. Raven, 1997, Aquatic Photosynthesis, Blackwell Science
74 C. D. Keeling et al., 2001, Scribbs Institution of Oceanography Reference No. 01-06
107
Bild 39. Årstidsvariationer av luftens koldioxidhalter vid olika mätstationer
(Källa: C. D. Keeling et al., 2001, Scribbs Institution of Oceanography Reference No. 01-06 )