här - FALSKT ALARM

Därtill kommer att IPCC:s rapporter inte representerar några renodlat vetenskapliga bedömningar,
eftersom även politiska regeringsrepresentanter tillåts påverka rapporterna i hemliga förhandlingar.
IPCC kan med andra ord inte hävda att panelens rapporter står för vad forskarna anser, något som
framgick av föregående avsnitt. Den regeringsobundna organisationen NIPCC redovisar synpunkter
från en mångfald klimatforskare som inte ansluter sig till IPCC:s bedömningar och vars arbeten ofta
inte ens nämns i IPCC-rapporterna. Vidare har ett flertal nationella grupper av högkompetenta forskare
uppvaktat sina regeringar med protester mot IPCC:s alarmistiska slutsatser. Sådana initiativ har
bland annat tagits i Brasilien, Argentina, Nya Zeeland, Indien, Ryssland, Polen, Frankrike, Tyskland
och Sverige (t. ex. Stockholmsinitiativet).
Det har förvisso även förekommit manifestationer till stöd för IPCC:s bedömningar, t. ex. Uppsalainitiativet
här i Sverige. Men det styrker bara att det råder djup oenighet i klimatfrågan. Den allmänna
mening (konsensus) alarmister åberopar och fått många politiker och mediarepresentanter att
tro på är främst IPCC-ledningens allmänna mening, sannolikt även meningen bland majoriteten av
de huvudförfattare ledningen utsett.
Det senare är en naturlig följd av att ledningen föredragit att utse huvudförfattare som stöder det
alarmistiska budskapet. I efterföljande två avsnitt ska jag ge typiska exempel på konsekvenserna av
detta sneda urval av IPCC-författare.
15.4 Judithgate
Sommaren 2010 drog en tjeckisk bloggare uppmärksamhet till vad han betraktade som ytterligare
en IPCC-skandal, omsider döpt till Judithgate; en engelskspråkig version av bloggarens inlägg återfinns
på en internetsida som även ger referens till övriga i detta avsnitt beskrivna sakförhållanden. 166
Bloggaren hade upprörts av IPCC:s slutsats i 2007-års rapport att solaktiviteten har en minimal
inverkan på klimatet. Han hävdade att denna konsensusbedömning baserar sig på en enda huvudförfattares
(Judith Lean) utvärdering av sitt eget arbete.
Riktigt så illa är det inte. Alarmisten Judith Lean ger i sitt bidrag till 2007-års IPCC-rapport en fullt
acceptabel redogörelse för sin syn på kontroversen mellan skeptiker och alarmister rörande solaktivitetens
inverkan på jordens temperaturutveckling. Låt vara att hon genomgående betraktar egna
och andra alarmisters arbeten som tillförlitligare än skeptikernas, men hon döljer inte att det föreligger
en kontrovers. Likväl får hennes alarmistiska grundinställning till följd att hon vid utvärderingen
av kunskapsläget lägger avgörande vikt vid ett eget arbete från år 2004. I detta arbete omvärderar
Lean och en kollega andra solforskares slutsats att den direkt uppmätta solarkonstanten
visat en uppåtgående trend under 1900-talets senaste två decennier.
Därför är det lätt att inse vad den tjeckiske bloggaren betraktar som skandalöst. Den väsentligaste
mothypotesen till det alarmistiska budskapet är att jordens temperaturutveckling främst styrs av
ändringar av solens aktivitet. Då kan det inte vara vettigt att låta denna mothypotes bedömas av en
alarmist som i sina arbeten redan tagit avstånd från hypotesen. Leans slutsats att solarkonstanten
inte uppvisar någon långsiktig variation bygger på satellitdata som Lean omtolkat genom korrektioner
som satellitforskarna själva betecknar som obefogade. Då är det föga lämpligt att låta henne
själv stå för utvärderingen av sin slutsats och de kontroversiella korrektioner den bygger på.
166
http://climatechange.thinkaboutit.eu/think4/post/judithgate_ipcc_consensus_was_only_one_solar_physicist
183