här - FALSKT ALARM

11.4 Alarmisternas syn på 2000-talets temperaturer
Runt millennieskiftet var alla överens om att 1998 års temperaturtopp hade orsakats av El Niño och
att temperaturerna de närmast efterföljande åren sänktes på grund av La Niña. Under nästa El Niño
kommer den globala uppvärmningen att ta fart igen, trodde alarmisterna. Men så blev det inte. När
IPCC år 2007 skulle lägga fram sin fjärde rapport stod det klart att en ny El Niño passerat utan att
temperaturerna höjts över 1998 års nivå.
Likväl försökte alarmister ge sken av att den globala uppvärmningen hade fortskridit som vanligt.
Sedan föregående rapport har temperaturerna fortsatt att bli varmare, hävdade IPCC helt ogenerat i
2007 års rapport (WG1; Section 9.4.1.1). I den allmänna klimatdebatten slutade man upp med att
ange hur mycket varmare (dvs. kallare) det blivit sedan tidigare toppnotering. I stället relaterade
man nya temperaturdata till 1900-talets medeltemperaturer, eller visade kurvor som utjämnats över
tillräckligt många år för att dölja temperaturtrenden under 2000-talet. Och så började man upprätta
tio-i-topp-listor för årsmedeltemperaturerna. Elva av de tolv senaste åren är de varmaste sedan
1850, står det att läsa i 2007-års IPCC-rapport (WG1; p. 36). Så kan det vara enligt de data IPCC
stöder sig på, men beskrivningen ger en vilseledande bild av 2000-talets temperaturtrend.
Det tycker inte alarmister, eftersom de anser att den globala uppvärmningen endast skenbart har
uteblivit under 2000-talet. Man har t. ex. föreslagit att uppvärmningen fortskrider i djuphaven,
medan den vid jordytan döljs av köldfasen av oceanernas multidekala oscillationer eller av ökade
utsläpp av luftföroreningar (jämför Avsnitt 11.6). 105 Sådana förslag innebär ett erkännande av att
klimatmodellerna inte tagit vederbörlig hänsyn till väsentliga antropogena och naturliga processer
av betydelse för temperaturutvecklingen. Även alarmister inser att 2000-talets temperaturutveckling
falsifierar de IPCC-stödda klimatmodellernas förutsägelser och utgör ett hot mot det alarmistiska
budskapet.
IPCC:s koordinerande huvudförfattare Kevin Trenberth har försökt avvisa detta hot med påståendet
att IPCC aldrig någonsin har lagt fram några realistiska klimatprognoser som kan falsifieras av
observationer. 106 Enligt honom har ingen av de av IPCC beskrivna modellberäkningarna utgått från
observerade startvärden, och inget av de modellerade klimattillstånden svarar ens avlägset mot det
fortlöpande observerade klimatet. Det har han förmodligen rätt i. Därför kan man fråga sig hur
många årtionden, århundraden eller årtusenden de modellerade klimattillstånden kan förväntas
uppvisa denna förödande svaghet.
År 2012 spetsades debatten om 2000-talets temperaturer till. Sexton prominenta skeptiker hävdade
i debattartiklar i Wall Street Journal att IPCC:s temperaturförutsägelser numera falsifierats av
verkligheten. 107 Trenberth, i spetsen för trettioåtta alarmister, genmälde att den uteblivna uppvärmningen
under 2000-talet tvärtom är helt förenlig med klimatmodellernas förutsägelser när hänsyn
tas till dessas felmarginaler. På den alarmistiska hemsidan Realclimate illustreras detta med ett diagram
som visar att det 95-procentiga konfidensintervallet för IPCC:s modellbaserade förutsägelser
omfattar såväl starkt stigande som svagt fallande temperaturer under perioden 2000–2011. 108
105 F. Pearce, 2013, http://www.newscientist.com/article/dn23060-has-global-warming-ground-to-a-halt.html
106 K. E. Trenberth, 2007, http://blogs.nature.com/climatefeedback/2007/06/predictions_of_climate.html
107 http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203646004577213244084429540.html?mod=google
108 http://www.realclimate.org/index.php/archives/2012/02/bickmore-on-the-wsj-response/
133