här - FALSKT ALARM

14.8 Africagate
Andra starkt uppmärksammade fall av alarmistiska IPCC-bedömningar grundade på ovederhäftiga
källor rör den globala uppvärmningens påstådda katastrofala effekt på korallreven, Amazonas
regnskogar, samt skördeutfallet i Afrika. Jag nöjer mig med med att redogöra för det senare fallet,
vilket döpts till Africagate av skeptiker. 156
I sammanfattningen av den fjärde rapporten säger IPCC att den globala uppvärmningen för Afrikas
del kan leda till att utbytet av regnberoende åkerbruk i några länder kommer att ha halverats år
2020. Det är en alarmerande slutsats som IPCC-ordföranden Pachauri upprepade gånger åberopat.
Den har även citerats av FN:s generalsekreterare. Svälthotet är fortfarande en realitet för stora delar
av jordens befolkning.
IPCC:s bedömning grundar sig enligt huvudrapporten på en artikel publicerad i en skrift utgiven av
den kanadensiska lobbyorganisationen Internationella Institutet för Hållbar Utveckling. Artikelförfattare
är en marockansk konsult inom handeln med utsläppsrätter. Hans slutsatser rör Marocko,
Tunisien och Algeriet, har dragits av honom själv från andras utredningsresultat, och ger en falsk
bild av vad utredarna kom fram till i arbeten som tillhör den grå litteraturen.
De arbeten konsulten refererar till visar nämligen att skördarna i Algeriet förväntas öka med mer än
100% fram till år 2020. Modellberäkningar antydde att ökningen kunde bli cirka 6% lägre än så, om
den globala uppvärmningen fortskrider enligt IPCC:s värsta scenarier. Beträffande Tunisien ansåg
utredarna att den globala uppvärmningen kommer att öka nederbörden, men var osäkra på om detta
skulle kunna upphäva den vattenbrist man redan lider av. Man hoppades på positiva effekter, men
ville inte ta ut glädjen i förhand. Det var endast i Marocko man befarade att en global uppvärmning
skulle kunna ha negativa effekter. En regeringsutredning uppskattade genom modellstudier att
spannmålsskörden under perioden 2000–2020 riskerar att minska med 10% under normalår och
med upp mot 50% om landet drabbas av torka.
Den senare uppskattningen, hämtad från grå litteratur, utgör fjädern som IPCC bygger en alarmistisk
väckarklocketupp av. Att halva skörden kan falla bort vid torka är föga uppseendeväckande,
men IPCC förvanskar den marockanska utredningens prognos till att skördarna halveras under
normalår. Prognosen avsåg endast spannmål, men IPCC generaliserar den till att gälla åkerbruk i
allmänhet. Prognosen avsåg endast Marocko, men IPCC generaliserar den till att gälla flera länder
och lyfter fram den som belysande för Afrika i dess helhet. Inte ett ord om att skördeutfallet i
Marockos grannland Algeriet förväntades ha fördubblats år 2020. Inte ett ord om att det senare
åtminstone delvis kan ses som ett resultat av de stigande koldioxidhalterna och den globala uppvärmningens
positiva effekt på luftfuktigheten.
I IPCC:s huvudrapport har man bibehållit källuppgiften att en halvering av skördeutfallet kan ske
under perioden 2000–2020. I den sammanfattande Syntesrapporten anger man att halveringen nås
år 2020. Därmed ger man intrycket att den globala uppvärmningen fortlöpande försämrar skördeutfallet,
så att det kommer att ha halverats redan efter styvt ett decennium. Den som ängslas för effekterna
av ett varmare klimat lär inte kunna undgå att dra slutsatsen att med denna halveringstakt riskerar
afrikanerna efter ytterligare några decennier att inte ha mycket mer än utsädet kvar att skörda.
Vad Africagate beträffar har IPCC inte nöjt sig med att ge vetenskaplig status åt alarmistiska åsikter
uttryckta av en privatperson och en miljöaktivistisk organisation. Man har även tillåtit sig att förstärka
åsikternas alarmistiska karaktär genom förvanskningar av det bakomliggande källmaterialet.
156 http://eureferendum.blogspot.se/2010/02/and-now-for-africagate.html
172