här - FALSKT ALARM

Oceanografer föredrar numera förfinade modeller där hydrosfären i princip delas in i flera boxar.
Skälet är att att spridningen av ämnen i oceanerna befunnits ske över olika tidsskalor i yt-, mellan-
och djuphav. Man anser att det kan ta hundratals eller rent av tusentals år för utsläpp av ämnen att
tränga ner från ytvattnet till djuphavsgravarna.
I biosfären omsätts kolföreningar likaså över vitt skilda tidsskalor beroende på om det handlar om
växters fotosyntes, organismers andning och tillväxt, nyttjandet av biobränslen, eller förmultningsprocesser.
Kommer därtill att det finns en biosfär såväl på land som i sjöar och hav.
På grund av denna heterogenitet har det funnits ett behov inom forskningen att matematiskt kunna
beskriva kolcykelreaktionerna i system som beaktar ett stort antal boxar. Modeller för sådana system
tas fram genom att karakterisera koldioxidflödet mellan de olika boxarna med hjälp av ett antal
differentialekvationer och diverse tillhörande reaktionskonstanter (så kallade parametrar). Sedan
får en dator lösa ekvationerna för de valda parametervärdena.
Den ovan nämnda enboxmodellens förutsägelser (Ekv. 2) bestäms av en enda parameter, nämligen
uppehållstiden. Storleken av denna är lätt att bestämma genom att anpassa modellen till ett experimentellt
resultat rörande koldioxidutbytet. Multiboxmodeller inkluderar ett flertal parametrar (cirka
två per box), vilkas värden man likaså försöker uppskatta genom att anpassa modellkurvorna till
experimentella resultat. Det större antalet parametrar (samt de begränsade möjligheterna att genomföra
klarläggande experiment för vissa boxar) gör det dock svårt att objektivt bestämma storleken
av samtliga parametrar. Multiboxmodellernas förutsägelser blir därför i hög grad beroende av
modellerarens subjektiva val av kritiska parametervärden.
I IPCC:s första tre rapporter behandlades ett flertal sinsemellan likartade kolcykelmodeller av
multiboxkaraktär. I den fjärde rapporten framhålls en av dessa som mönstergill genom att användas
för alla modellberäkningar av data rörande koldioxidomsättningen. Denna utvalda modell har
prominenta fysiker vid Berns universitet som upphovsmän och kallas Bernmodellen.
8.3 Bernmodellen
Bernmodellen behandlar atmosfären som en box, medan biosfären uppdelas i flera boxar. Även
hydrosfären är i princip boxindelad, och beaktar transport/diffusionsprocesser för spridningen av
koldioxid i olika vattenskikt. Bernmodellen var från början en oceanmodell. Därför har man sökt
välja parametervärden som medför att Bernmodellen bibehåller den ursprungliga oceanmodellens
förmåga att tillfredsställande beskriva spårämnens observerade spridning i havet.
Vad omsättningen av atmosfärisk koldioxid beträffar, förutsätter Bernmodellen att antropogena
utsläpp är det enda som bidrar till ändringar av luftens koldioxidhalt. Om så är fallet ska Mauna
Loa-kurvan ge en indirekt bild av hur länge utsläppen stannar kvar i luften. Parametervärdena har
därför valts på sådant sätt att modellen nära nog perfekt återger Mauna Loa-kurvan när man som
indata använder sig av föreliggande uppgifter om de antropogena koldioxidutsläppen.
Med sådana parameterval ges modellens avklingningsfunktion för avlägsnandet av ett engångsutsläpp
av koldioxid enligt IPCC av
87
Kvarvarande del = 0,19 Exp{–t/1,2} + 0,34 Exp{–t/19} + 0,26 Exp{–t/173} + 0,22 (4)