här - FALSKT ALARM

12.1 Varför är luftens koldioxidhalt så låg?
Under industriell tid har luftens koldioxidhalt ökat från 0,03% till 0,04%. Är det något att rädas för?
Det tycker inte jag, med tanke på gasens oumbärlighet för livet på jorden. Som biokemist vill jag i
stället påstå att lufthalten av koldioxid är skrämmande låg, även efter ökningen till 0,04%.
Koldioxid har en väldokumenterad positiv effekt på växters tillväxt (NIPCC-rapportens Kapitel 7),
något som drivhusodlare ibland dragit nytta av genom att höja gasens halt på artificiell väg. Världens
viktigaste sädesslag, ris, ger optimal avkastning vid en koldioxidhalt runt 0,10%. Vid sådana
måttligt förhöjda koncentrationer av koldioxid har tillväxtökningar i storleksordningen 25–100%
observerats för i stort sett alla undersökta växtarter. Och när växterna mår bra, mår även växtätarna
och rovdjuren bra. Därför finns det all anledning att betrakta luftens nuvarande koldioxidnivåer som
suboptimala för livet på jorden. Livet blir frodigare vid högre nivåer. Några toxiska effekter av
koldioxid ser man normalt inte förrän halten överstiger 1%.
Atmosfären på jordens grannplanet Venus består till mer än 95% av koldioxid. Detsamma gäller för
grannplaneten Mars. Astronomer anser att även jordens atmosfär en gång i tiden utmärkts av höga
koldioxidhalter. Sedan dess har halten sjunkit till så låga nivåer att man med normalt kemisk språkbruk
kan säga att luften numera endast innehåller spårmängder av koldioxid. Varför har det blivit så,
och varför just på jorden?
En trolig förklaring finner vi i vattnets fasegenskaper och planeternas olika avstånd från solen. På
Venus är temperaturen så hög att vatten företrädesvis föreligger i ångform. Mars är så kall att vatten
företrädesvis föreligger som is. Men på jorden har vatten kunnat ansamla sig i flytande form och
bilda oceaner. Det har haft en avgörande inverkan på atmosfärens sammansättning av flera skäl:
• Koldioxidens stora vattenlöslighet har medfört att större delen av luftens koldioxid
tagits upp av oceanerna
• Oceanerna har gett upphov till ett kretslopp av vatten i form av avdunstning, nederbörd,
och återflöde till oceanerna. Kretsloppet har fört salter till havet genom så kallad
kemisk vittring till lands, vilket lett till en långsam kontinuerlig utfällning av svårlösliga
karbonater till havs med åtföljande successiv minskning av oceanernas och luftens halt
av koldioxid
• Närvaron av vatten i flytande fas har lett till uppkomsten av liv. Levande organismer
har producerat kolföreningar vilka kontinuerligt fossiliserats i viss utsträckning och
därmed bidragit till att avlägsna koldioxid från hav och luft
De enorma mängderna koldioxid i jordens ursprungliga atmosfär har alltså i stor omfattning omfördelats
till hydrosfären i takt med att oceanerna bildades när jorden var ung. På längre sikt har det
skett en långsammare omfördelning av kolföreningar från atmosfären och hydrosfären till litosfären
genom kemisk och biologisk fossilisering. Det är denna långsamma bildning av kolhaltiga mineral
(kalksten, krita, fossila bränslen) som omsider sänkt luftens koldioxidhalt till de nuvarande låga
nivåerna.
Men varför har vi i förindustriell tid hamnat på nivåer runt 0,03%? Det ska jag strax försöka ge ett
svar på, men för att komma därhän ska jag först ta upp varifrån jordatmosfären tros ha fått sitt syre.
140