här - FALSKT ALARM

Och vad demokratin beträffar är få medborgare beredda att ge representanter för särintressen rätten
att skaffa sig ett oförtjänt politiskt inflytande genom falska utsagor. Alla anser sig inte betjänta av
att samhället fattar beslut på felaktiga grunder.
17.6 Människan spår, men Gud rår
Klimatalarmisterna har arbetat i motvind de senaste åren. Det är inte så lätt att skrämmas med en
global uppvärmning som vi inte sett skymten av sedan 1998, trots att utsläppen av fossil koldioxid
ständigt ökat. Allt fler bör rimligen ha börjat fråga sig hur stor makt människan egentligen har över
klimatet. Är inte solen och naturens krafter i övrigt oss övermäktiga?
Ingen betvivlar att i stort sett allt vi människor företar oss har en klimateffekt. Om jag målar min
röda stuga vit påverkar jag jordens reflektionsförmåga och därmed strålningsbalansen och klimatet.
Det belyser vad som lagt grunden för kontroversen mellan alarmister och skeptiker: Antropogena
effekter existerar. Men hur starka är de och hur stor inverkan har de på klimatet?
Denna fråga har klimatologiskt inriktade forskare sökt svaret på i flera decennier. IPCC och NIPCC
är överens om vilket svar man fått genom direkta observationer av meteorologiska fenomen som
stormar, orkaner, torka och skyfall: De antropogena effekterna är globalt sett så små att de inte kan
upptäckas utan drunknar i bruset av den naturliga variationen. Likväl har alarmister fortsatt att
hävda att människan har makt att styra klimatet, något man endast kunnat finna belägg för i räkneövningar
utförda med matematiska modeller av fiktiva världar.
IPCC bedömde år 2007 att antropogena utsläpp av växthusgaser är den huvudsakliga anledningen
till att jorden värmdes upp under den senare fjärdedelen av 1900-talet. Temperaturutvecklingen
under 2000-talet har uteslutit den möjligheten. Vad man numera åter har anledning att fråga sig är
om utsläppen av antropogena växthusgaser har någon mätbar global klimateffekt överhuvud taget.
Ännu har jag inte träffat på något hållbart belägg för att så är fallet. Jag är förbluffad över den svaga
vetenskapliga grunden för det alarmistiska budskapet. Jag förstår varför 1992 års miljökonferens i
Rio ville befria alarmister från kravet att presentera vetenskapliga belägg för de skrämmande hotbilder
man målade upp.
Den skeptiska organisationen NIPCC:s syn på det klimatologiska kunskapsläget överensstämmer
tämligen väl med vad jag själv kommit fram vid min utvärdering av argumenten som lagts fram i
den vetenskapliga klimatdebatten. Därför ska jag avsluta boken med att citera maringeologen Bob
Carter, en av författarna av NIPCC:s rapport. I en intervju år 2011 sammanfattade han resultaten av
de senaste decenniernas enorma ekonomiska satsning på klimatforskning på följande sätt: 194
Sedan 1988, när FN inrättade IPCC, har vi spenderat mer än 100 miljarder dollar
utan att kunna finna några belägg för en mätbar mänsklig effekt på klimatet globalt sett.
Människan har kanske inte så stor makt över klimatet som somliga vill få oss att tro.
194 http://blogs.abc.net.au/nt/2011/10/change-the-world-anyway.html
208