här - FALSKT ALARM

År 2009 bildades föreningen Stockholmsinitiativet av en mera varierad samling personer (varannan
med professors rang) som engagerat sig i klimatfrågan. Man författade ett nytt IPCC-kritiskt upprop,
fick det undertecknat av vid pass tusen personer och överlämnade det till den svenska regeringen.
Media informerades om initiativet genom en press-release, men det hade man inte mycket för.
Media lade locket på. Uppropet omnämndes mig veterligt varken i ledande dagspress eller i radio/
television.
Alarmister uppmärksammade emellertid angreppet på det alarmistiska budskapet. Som mothugg
startades bloggen "Uppsalainitiativet - för dig som inte tror att du vet bäst själv" av en anonym
skara personer. Av bloggens titel att döma saknar de vetenskaplig spetskompetens. Man skönjer
Jantelagens "Du ska inte tro att du vet mer än vi", riktat mot Stockholmsinitiativet.
Men åtminstone två av Stockholmsinitiativets professorer har av från dem fristående forskare
styrkts veta bättre än IPCC. Den ene är geografen Wibjörn Karlén, som visat att IPCC:s rapporter
om 1900-talets regionala uppvärmning innehåller temperaturpåslag som saknar stöd i de meteorologiska
data man säger sig ha utgått från. Den andre är geologen Nils-Axel Mörner, som visat att
IPCC:s rapporter om havsnivåhöjningar och översvämningshotade korallöar inte stöds av de
observationer som gjorts.
Journalister framhåller ofta att de har till uppgift att granska makthavarna. Genom att medvetet
negligera Stockholmsinitiativet har svenska media i själva verket bidragit till att mörka berättigad
forskarkritik av FN-organet IPCC med dess regeringsutsedda ledamöter. Man har gjort sig till en del
av det politiska etablissemanget genom att i avsaknad av egen spetskompetens ta etablissemangets
ställning i en vetenskaplig kontrovers. Borde man inte åtminstone ha rapporterat om kontroversen?
IPCC:s ledande ideolog Stephen Schneider förklarade redan 1989 att han kände en etisk förpliktelse
att främja det alarmistiska budskapet genom att skrämmas, överförenkla, dölja tvivel och tillåta sig
och andra att vara oärliga efter eget skön. Borde inte ett sådant uttalande få varenda journalist att se
rött? Borde det inte föranleda alla medborgare att fråga sig hur pass oärliga Schneider och övriga
alarmistiska IPCC-författare tillåtit sig vara när de gjort sina bedömningar?
Borde inte media uppmärksamma skeptikernas kritik, vilken ofta just går ut på att IPCC försöker
skrämmas, överförenkla, dölja obekväma fakta och vilseleda? Hur har man annars tänkt sig att
forskarnas kritik ska komma till allmänhetens kännedom? I motsats till långt mindre väsentliga
utredningar har IPCC-rapporterna aldrig sänts på remiss till universitet och högskolor, där den
vetenskapliga spetskompetensen finns.
Nyhetsmedia försökte tiga ihjäl Stockholmsinitiativet. När jag förstod det, beslöt jag mig för att
berätta vad jag själv visste och började skriva på denna bok.
17.3 Behovet av information
Vetenskapliga kontroverser uppstår när forskare har skilda meningar om tolkningen av de observationer
man gjort. Inom klimatologin har kontroverserna varit talrika, vilket hänger samman med att
man sysslar med komplexa fenomen. På sikt kommer den vetenskapliga processen säkerligen att
kunna lösa de klimatologiska kontroverserna, en efter en. Men det kräver att forskare ges fri tillgång
till all relevant information, så att den vetenskapliga processen kan ha sin gång. Forskare som hemlighåller
väsentlig källinformation diskvalificerar sig som vetenskapare.
204