här - FALSKT ALARM

10.5 Kan klimatmodeller återge historiska temperaturer?
With four parameters, I can fit an elephant.
With five parameters, I can make him wiggle his trunk.
Matematikern John von Neuman
Klimatmodeller innehåller ett stort antal parametrar som saknar fysikalisk mening eller vars värden
av andra skäl är okända och inte enkelt kan bestämmas på experimentell väg. I stället bestäms sådana
justerbara parametervärden subjektivt, bland annat enligt kriteriet att den utvalda kombinationen
av värden ska ge modellförutsägelser som stämmer tillfredsställande med 1900-talets observerade
klimat. Normalt är det den globala temperaturkurvan man anpassar modellen till, eftersom temperaturen
vanligen betraktas som den intressantaste variabeln.
Samtliga av IPCC beaktade klimatmodeller förmår därför förklara grova drag av 1900-talets globala
uppvärmning. Betyder inte det att modellerna är räknemässigt tillförlitliga och användbara för att
förutsäga framtida temperaturer? Nej, det gör det inte! Med ett stort antal justerbara parametrar kan
man få en god anpassning av i stort sett vad som helst (även systematiskt felaktiga lösningar) till i
stort sett vilken kurva som helst. Man kan konstruera ett oändligt antal modeller som ger en minst
lika god beskrivning av 1900-talets temperaturer, men som leder till andra förutsägelser rörande de
framtida temperaturerna.
Dessutom är klimatmodellernas simulering av 1900-talets temperaturutveckling inte speciellt god.
Den markanta temperaturtoppen runt 1940 flackas till exempel ut och hamnar runt 1960 enligt ett
antal typiska modeller som analyserats av IPCC och andra. 86 Oceanernas temperaturoscillationer
beskrivs inte av de modeller och parameteruppsättningar som hittills används för att spå klimat. Ej
heller har någon av de IPCC-stödda modellerna kunnat förklara långsiktiga temperaturvariationer
som de holocena värme- och köldperioderna.
Det betyder inte att modellerna är ointressanta. Tvärtom är modellstudier helt nödvändiga för att vi
ska kunna skaffa oss en god förståelse av fenomen som El Niño, eller oceanernas multidekala temperaturoscillationer,
och därmed omsider av väder och klimat. Men vägen dit är lång, och vägen till
prognostiskt tillförlitliga klimatmodeller ännu längre.
Modellering av ett så komplext fenomen som klimatet ger ett synnerligen stort utrymme för subjektiva
värderingar. Konstruktörerna av modellen avgör vilka faktorer de anser vara av betydelse för
den globala temperaturutvecklingen och därmed tar hänsyn till i sin modell. Konstruktörerna avgör
till exempel om växthuseffekten ska tas med, hur stark den ska göras, och vilka återkopplingar den
ska anses ge upphov till. Konstruktörerna bestämmer om, hur, och i vilken grad modellen ska ta
hänsyn till naturliga källor till temperaturvariationer. Deras beslut och val av parametervärden i alla
dessa avseenden är helt avgörande för vilka resultat modellberäkningarna ger.
De IPCC-stödda klimatmodellerna har konstruerats av alarmister som varit övertygade om att antropogena
utsläpp av koldioxid ger upphov till en skrämmande stark global uppvärmning. Det är
därför modellerna säger att så är fallet. Hade skeptiker stått för urvalet av temperaturpåverkande
faktorer och valet av parametervärden, så hade modellerna gett ett helt annat utfall. Det framgår av
skeptikernas kritik av alarmisternas urval av faktorer och val av parametervärden.
86 B. Tisdale, 2012,
http://bobtisdale.wordpress.com/2012/04/05/preview-of-cmip5ipcc-ar5-global-surface-temperature
122