här - FALSKT ALARM

13.1 Metoder för beräkning av globala temperaturer
Skeptiska strålningsfysiker framhåller att begreppet "global temperatur" saknar fysikalisk mening.
Det kan nog vara sant vad jordens strålningsbalans beträffar. Men det hindrar inte att begreppet kan
vara till nytta så som det definieras av klimatologerna, dvs. som ett medelvärde av temperaturer
uppmätta på platser med en representativ spridning över hela jordytan. Sådana globala medelvärden
beräknas för närvarande regelbundet vid fem institut. Två av dem baserar sina beräkningar på satellitdata.
Resten använder sig av temperaturer uppmätta vid mätstationer på jordens yta.
Satellitmätningar av lufttemperaturer kan göras över större delen av jordklotet, varför motsvarande
skattningar av globala temperaturer blir tämligen representativa. Tidsmässigt täcker skattningarna
dock bara de senaste tre decennierna. Därför hör man mest talas om de globala temperaturer som
beräknats på basis av mätstationsdata. Sådana beräkningar utförs av CRU (Climate Research Unit)
i Storbritannien, GISS (Goddard Institute for Space Studies) vid den amerikanska rymdstyrelsen,
samt NCDC (National Climatic Data Center) vid den likaså amerikanska National Oceanic and
Atmospheric Administration. Dessa tre institut utgår från likartade rådata, inhämtade från nationella
mätstationer världen över, men använder sig av något olika metoder för att få fram globala mått från
de ursprungliga observationerna.
Vid beräkning av globala temperaturer delar man in jordytan i ett rutnät och försöker få temperaturuppgifter
från en mätpunkt inom varje ruta. Det låter sig någorlunda enkelt göras med satellitdata,
men är mera problematiskt när man utgår från mätstationsdata. Även om de valda rutnäten är ganska
grovmaskiga, så är de finmaskiga nog för att det ska uppstå mängder av observationslösa rutor i
mätstationsglesa områden. Dessa "tomma" rutor kan man antingen negligera eller tilldela förväntade
temperaturvärden med hänsyn till vad som uppmätts vid närliggande mätstationer.
GISS försöker fylla tomma rutor med framräknade fiktiva temperaturer. Skeptiker påpekar att de
fiktiva temperaturerna vanligen hämtats från varmare belägna mätstationer (enda möjliga sättet att
fylla de många tomma rutorna i polarområdena), och anser detta vara skälet till att GISS globala
temperaturvärden genomsnittligt är något högre än de som räknats fram av andra institut. CRU och
NCDC föredrar att negligera tomma rutor.
När mätstationerna är utvalda, redigeras rådata från dessa genom diverse korrektioner. Syftet är
vällovligt. Man vill i görligaste mån kvalitetssäkra beräkningarna av globala temperaturer genom
att till exempel ta hänsyn till ändringar av mätstationernas belägenhet.
Temperaturberäkningarna vid CRU, GISS och NCDC leds av prominenta alarmister. Institutens
rapporter har legat till grund för den centrala alarmistiska hypotesen att det pågår en global uppvärmning.
Under 1900-talet har även skeptiker hyst stor tilltro till institutens uppgifter om temperaturutvecklingen.
Den tilltron har kraftigt försvagats det senaste decenniet.
151