här - FALSKT ALARM

vi skulle misstro. I likhet med andra redaktörer i svenska media hyste hon stor tilltro till IPCC:s beskrivning
av kunskapsläget. Och det är inte så konstigt. Utredande organ brukar inte ljuga. IPCC är
en avläggare till FN:s miljöorganisation, och de flesta av oss är välvilligt inställda till miljörörelsen.
De flesta av oss är naturvänner och tycker att Världsnaturfonden och Greenpeace har goda syften
när de försöker uppmärksamma myndigheter och allmänhet på miljöförstöring och miljörisker.
En bidragande orsak till att den klimatalarmistiska agitationen vunnit så starkt gehör är att den
framställts som ett värnande om miljön.
Det är möjligt att Al Gore, Greenpeace, Världsnaturfonden och IPCC alla har ädla syften med sin
agitation för det alarmistiska budskapet. Det är möjligt att de agiterar för miljöpolitiska åtgärder
som i och för sig är önskvärda. Men det saknar betydelse för den vetenskapliga utvärderingen av det
klimatologiska kunskapsläget. Klimatalarmismen gör miljörörelsen en otjänst med sina försök att
på vetenskapligt ohållbara grunder framställa koldioxid som ett första klassens miljögift. Uppmärksamheten
dras från den mångfald av vetenskapligt belagda miljörisker vår användning av fossila
bränslen för med sig. Miljöåtgärder riskerar att riktas åt fel håll.
Miljöorganisationer må ha goda syften, men de har också en politisk agenda. Miljöaktivister har en
politisk grundinställning som högprioriterar miljön. Andra medborgare kan ha andra prioriteringar
och sätta välfärd före miljön. Alla tycker inte att höghastighetståg är väsentligare än bilar. Många
tycker att vi hellre ska lägga våra skattepengar på förbättringar av skola, vård och omsorg än på
subventioner av vindkraft och biobränslen. Vad vi tycker beror på vår egen politiska inställning och
bedömning av kunskapsläget. Hur individuella ställningstaganden ska omsättas i handling avgör vi
genom våra demokratiska val av politiker.
Det är därför jag har funnit för gott att gång efter annan påpeka att IPCC är en politisk organisation,
inte en vetenskaplig. Panelen består av politiskt utsedda delegater. Dessa har tillåtits påverka utformningen
av IPCC-rapporterna och har kunnat ersätta vetenskapliga experters bedömningar med
egna alarmistiska åsikter. Det har även den alarmistiska IPCC-ledningen tillåtit sig göra. Ledningen
har inte dragit sig för att samarbeta med miljöpolitiska aktivistorganisationer. Tvärtom är ett stort
antal personer i ledningen knutna till sådana organisationer. Det är ur vetenskaplig trovärdighetsaspekt
lika illa som om en stor del av ledningen skulle ha stått på oljeindustrins lönelista.
Det finns ingen anledning att betrakta IPCC:s rapporter som vetenskapliga utvärderingar av det
klimatologiska kunskapsläget. Väsentliga delar av den föreliggande kunskapen har utelämnats. Den
alarmistiska syn rapporterna framför stöds huvudsakligen av uppgifter utan vetenskapligt kunskapsvärde.
Data som inte kan kontrolleras och reproduceras är vetenskapligt ointressanta. Grå litteratur
är vetenskapligt tvivelaktig. Spådomar av modeller som inte validerats är prognostiskt värdelösa.
Att skrämmas med extremvädersuppgifter som saknar statistisk signifikans är skrämmande ovetenskapligt.
Dessutom förtiger IPCC att flera basala alarmistiska hypoteser falsifierats av verkligheten.
Det tar inte naturen flera århundraden att absorbera 80% av ett koldioxidutsläpp, utan mindre än 25
år. Jorden har varit mycket varmare än nu under tusentals år i historisk tid. Och växthuseffektens
värmeplatta är inte varm.
IPCC hävdar att deras rapporter utgör vetenskapliga bedömningar av kunskapsläget och därmed står
för den rätta kunskapen. I själva verket agiterar IPCC-ledningen för det alarmistiska budskapet och
sin egen syn på vilka politiska åtgärder världssamfundet bör vidtaga. I den mån man lyckas övertyga
regeringar och allmänhet om att IPCC-rapporternas bedömningar är vetenskapligt befogade,
våldför man sig såväl på den vetenskapliga som den demokratiska processen.
Vetenskapens uppgift är begränsad till att förse oss med kunskap. Vetenskapen lämnar inte något
utrymme för förvanskningar av kunskapen, hur behjärtansvärda skälen att luras än må synas vara.
207