här - FALSKT ALARM

Under 1990-talet ledde utsläppen av fossil koldioxid enligt beräkningarna i Kapitel 7 till att luftens
halt av koldioxid steg med 11% av utsläppsmängden i stället för med jämviktsmängden 1,5%.
Denna "överackumulering" av koldioxid har uppkommit genom att de årliga utsläppsmängderna
ständigt har ökat. Fortsätter utsläppen av fossil koldioxid att öka med 1 GtC per decennium kommer
överackumuleringen av luftburen koldioxid att kvarstå till dess de fossila bränslena tagit slut efter
190 år. Då kan halten koldioxid av fossilt ursprung ha stigit till cirka 180 ppm.
Om utsläppen av fossil koldioxid i stället stagnerar och bibehålls på den nuvarande nivån, kommer
luften att som mest innehålla 120 ppm koldioxid av fossilt ursprung när de fossila bränslena tagit
slut efter 370 år. Minskar de framtida utsläppen, kommer den maximala ackumulerade mängden
luftburen fossil koldioxid att bli ännu mindre.
Det är möjligt att utsläppen av fossil koldioxid kommer att fortsätta att öka fram till dess att oljan
tar slut någon gång mot mitten av 2000-talet. Men det verkar otroligt att utsläppen ska kunna fortsätta
att öka i samma takt som de senaste femtio åren ända till dess att alla reservoarer av fossila
bränslen tömts. Framtidsscenarier med stagnerande eller minskande utsläpp av fossil koldioxid
verkar långt troligare.
Därför kommer användningen av fossila bränslen troligen inte att kunna ge ett större bidrag än cirka
100 ppm till ökningen av luftens koldioxidhalt innan bränslena tar slut. Därefter kommer bidraget
att sakta men säkert sjunka mot den slutliga jämviktsmängden 26 ppm. Det betyder att vi inte behöver
vara rädda för att elda upp alla kända reservoarer av fossila bränslen, i varje fall inte vad effekten
på luftens koldioxidhalt beträffar. Effekten kommer inte att vara mera katastrofal än den förhöjning
av koldioxidhalten (110 ppm) vi enligt IPCC redan erfarit sedan industrialismens genombrott.
Ej heller är det särskilt betydelsefullt i vilken takt vi eldar upp de fossila bränslena. En drastiskt
ökad utsläppstakt skulle visserligen kunna få den ackumulerade mängden luftburen fossil koldioxid
att temporärt nå upp till 200 ppm. Men tidsperioden med så stor tillfällig ackumulering av fossil
koldioxid skulle begränsa sig till några få decennier.
Därtill kommer att de senaste årens solforskning tyder på att vi går mot långvarigt kallare tider,
vilket skulle medföra att större mängder koldioxid tas upp av oceanerna. Det nuvarande livsfrämjande
tillståndet med ökande lufthalter av koldioxid kan mycket väl bytas till sin motsats inom
några decennier, våra utsläpp av fossil koldioxid till trots.
Bedömningarna ovan baserar sig på den empiriskt stödda förutsättningen att koldioxidens atmosfäriska
uppehållstid är 7 år vad avser 95% av bortskaffandet av ett engångsutsläpp. IPCC har en helt
annan syn på storleken av de fossila utsläppens bidrag till ackumuleringen av luftburen koldioxid
eftersom man utgår från Bernmodellens postulat att uppehållstiden är mer än tio gånger längre än
vad den uppmätts till och att koldioxidens vattenlöslighet är cirka femton gånger mindre än vad den
befunnits vara enligt IPCC:s kolcykeldata.
12.9 Fossila bränslen är biobränslen
Hållbar utveckling har med rätta blivit en honnörsterm inom miljörörelsen. Vi ska undvika att tära
på naturliga resurser genom våra samhälleliga aktiviteter och istället söka bibehålla den naturliga
balansen, i den mån man kan skönja någon sådan. Energiframställning med biobränslen är hållbar,
eftersom den frisätter lika mycket koldioxid som togs upp när biobränslena producerades och därmed
bibehåller balansen i kol/syrecykeln.
148