här - FALSKT ALARM

ara 98,5% av utsläppet som avlägsnas i den exponentiella relaxationsprocessen. Resterande 1,5%
utgör det slutvärde som uppnås vid jämvikt. Vidare är relaxationstiden r egentligen inte lika stor
som den atmosfäriska uppehållstiden u, utan ges enligt kinetisk teori av u/{1 + 1/(1+4+64)} ≈
0.986u, dvs. är cirka 1,4 % mindre än u. Skillnaden mellan relaxationstiden och uppehållstiden är
alltså för koldioxidens vidkommande så liten att man i praktiken kan bortse från den.
Bombprovskurvan går mot ett slutvärde som med säkerhet är lägre än 0,05 (5%). Kurvan är förenlig
med det slutvärde (0,015) som kan förväntas enligt föreliggande jämviktsdata. I praktiken är 0,015
dock så nära noll att det inte spelar någon större roll om man använder Ekv. 1, 2 eller 3 för att beräkna
exponentialfunktionens tidskonstant (u respektive r). Experimentellt bestämda uppehållstider
för koldioxid kan därför identifieras med relaxationstiden för den exponentiella huvudfas som enligt
bombprovskurvan styr minst 95% av naturens upptag av ett engångsutsläpp av koldioxid. När jag
fortsättningsvis talar om koldioxidens atmosfäriska uppehållstid avser jag relaxationstiden för koldioxidens
bortskaffande ut atmosfären enligt Ekv. 3, även om den bestämts ur Ekv. 1 eller 2.
Ekv. 2 är alltså i praktiken likvärdig med Ekv. 3 som beskrivning av bombprovskurvan. Av teoretiska
skäl bör man dock använda sig av den kunskap man har om de jämviktslägen som gäller för
naturens upptag av atmosfärisk koldioxid. Därför kommer jag att basera kalkylerna i efterföljande
avsnitt på att avklingningsfunktionen för engångsutsläpp av fossil koldioxid ges av Ekv. 3 i stället
för Ekv. 2. Annars skulle jag kunna bli beskylld för att försöka dölja att en smärre del av våra koldioxidutsläpp
ger ett bestående bidrag till atmosfärens koldioxidhalt.
7.7 Vad resterar av utsläppen av fossil koldioxid?
Alla vet att man med kännedom om ett radioaktivt ämnes halveringstid enkelt kan räkna ut hur
mycket kvarvarande radioaktivitet ett utsläpp av ämnet uppvisar ett visst antal år senare. På samma
sätt ger koldioxidens avklingningsfunktion med tillhörande relaxationstid direkt information om hur
mycket det kvarstår av ett fossilt koldioxidutsläpp efter ett visst antal år. Med kännedom om denna
funktion kan man enkelt beräkna hur mycket av 1750 års utsläpp av fossil koldioxid det fanns kvar i
luften när jag föddes, liksom hur mycket det finns kvar idag. Detsamma kan man även räkna ut för
utsläppen år 1751, 1752 och så vidare.
Genom att summera den kvarvarande delen av tidigare års utsläpp kan man alltså för ett godtyckligt
efterföljande år beräkna hur mycket de fossila utsläppen har bidragit till att öka luftens koldioxidhalt
sedan 1750, det år som brukar anses avgränsa det förindustriella jämviktstillståndet från efterföljande
industriella störningar av kolcykeljämvikten. Matematiskt bär man sig lämpligen lite fiffigare
åt än att räkna på varje år för sig, men principen för summeringen är densamma.
Statistik över de uppskattade årliga fossila koldioxidutsläppen sedan 1750 finns utlagd på internet
av Carbon Dioxide Information Analysis Center i USA. Genom att lägga samman de årliga utsläppen
får man fram den blå kurvan i Bild 32, vilken visar hur den totala mängden utsläpp vuxit under
industriell tid. Bildens röda kurva anger hur mycket av de sammanlagda koldioxidutsläppen det år
för år funnits kvar i luften om utsläppens avklingning sker enligt Ekv. 3 med relaxationstiden 7 år.
För jämförelse är även Siple/Mauna Loa-värdena inlagda i Bild 32 (grönt), efter avdrag av den förmodade
förindustriella koldioxidnivån (satt till 276 ppm). De gröna värdena anger alltså ökningen
av luftens koldioxidhalt under industriell tid, uttryckt i GtC. Bildens röda kurva visar hur mycket de
fossila utsläppen har bidragit till denna ökning enligt den angivna reaktionskinetiska analysen. Flera
slutsatser kan dras från de detaljerade analysresultaten:
82