här - FALSKT ALARM

Beträffande hydrosfären bör man veta att koldioxid är långt mera vattenlöslig än andra luftgaser.
Det har sin förklaring i att koldioxiden inte bara löses rent fysikaliskt, utan även reagerar kemiskt
med vatten. Därvid bildas det kolsyra, som sedan reagerar vidare med baser i vattnet och ger upphov
till salterna bikarbonat (kallad vätekarbonat av kemister) och karbonat:
En vattenlösning som befinner sig i kontakt med luftens koldioxid innehåller därför såväl fri koldioxid
som omvandlingsprodukterna kolsyra, bikarbonat och karbonat. Uppgiften i Bild 30 om
hydrosfärens innehåll av kol hänför sig till summan av dessa fyra molekylslag. För enkelhets skull
låter jag alla fyra gå under samlingsnamnet koldioxid.
Koldioxidens vattenlöslighet medför att det uppstår ett flöde av koldioxid från luften till hydrosfären.
Processen är reversibel, så att det även föreligger ett motflöde av koldioxid från hydrosfären till
luften. Vid jämvikt är de två flödena lika stora och uppgår ungefär till tre fjärdedelar av koldioxidutbytet
mellan atmosfären och biosfären. Årligen omsätts därför cirka en tredjedel av atmosfärens
koldioxid genom utbyten med biosfären och hydrosfären. IPCC anser att dessa utbyten i stort sett
varit i jämvikt i förindustriell tid, så att de naturliga koldioxidutsläppen till atmosfären balanserats
av koldioxidupptag i biosfären och hydrosfären.
I jordskorpan finns dessutom fossila reservoarer av kol och kolföreningar i form av fossila bränslen
och kalciumkarbonat (kalksten, krita, marmor, m.m.). Dessa reservoarer fylls på i så långsam takt
att de kan betraktas som icke-förnyelsebara. Däremot avtappas de fortlöpande på kol genom vårt
nyttjande av fossila bränslen och genom vår cementtillverkning från kalksten. I Bild 30 har endast
reservoaren av fossila bränslen tagits med. Den enkelriktade pilen från denna reservoar markerar de
antropogena utsläppen av fossil koldioxid till atmosfären och inkluderar utsläppen från cementtillverkning.
Utsläppen av fossil koldioxid har åstadkommit en störning av den antagna förindustriella jämvikten
genom att kontinuerligt tillföra atmosfären ett överskott av koldioxid. Detta har startat en så kallad
relaxationsprocess, dvs. reaktionsflöden som strävar efter att återställa jämvikten. Bruttoutbytet av
koldioxid mellan atmosfär och biosfär respektive hydrosfär har inte förblivit balanserat, utan det har
uppstått ett nettoupptag av luftens koldioxidöverskott i så kallade sänkor.
Därmed kommer vi fram till en kontroversiell fråga. Vad händer med utsläppen av fossil koldioxid
efter det att de hamnat i atmosfären?
7.3 IPCC:s koldioxidbudget
Tabell 4 visar IPCC:s budgetberäkning för ändringarna av luftens koldioxidhalt under 1990-talet.
Då uppgick utsläppen av fossil koldioxid till 6,4 GtC/år. En del av detta nettotillskott av koldioxid
har stannat kvar i luften. Resten måste ha tagits upp i biosfären och hydrosfären, de enda kända
sänkorna för luftburen koldioxid.
77