16.09.2013 Views

här - FALSKT ALARM

här - FALSKT ALARM

här - FALSKT ALARM

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Ekv. 4 (vars graf jag strax ska visa) säger att naturens upptag av ett koldioxidutsläpp sker i tre faser<br />

av likartad omfattning, men med vitt skilda hastigheter. Tidskonstanterna 1,2, 19 och 173 i de tre<br />

exponentialfunktionerna anger relaxationstiderna i år för de tre faserna.<br />

Bernmodellen vann genast alarmisternas gehör. Den visar att det går att matematiskt beskriva Mauna<br />

Loa-kurvan som ett resultat av antropogena koldioxidutsläpp. Skeptikernas invändning att detta<br />

är oförenligt med koldioxidens experimentellt bestämda uppehållstid bemöttes med att begreppet<br />

uppehållstid hänför sig till monofasiskt avklingande förlopp. Därför kan det inte användas för att<br />

beskriva Bernmodellens trefasiga avklingningsfunktion. Detta faktum ligger till grund för IPCC:s<br />

påstående att man inte kan definiera någon uppehållstid för koldioxid på konventionellt sätt.<br />

I stället lägger IPCC fram en pragmatisk definition enligt vilken Ekv. 4 föreskriver att koldioxidens<br />

"effektiva" uppehållstid är cirka 100 år. De experimentellt bestämda uppehållstiderna på 5–7 år anses<br />

sakna relevans för upptaget av fossila koldioxidutsläpp. Det senare anses i stället vara dominerat<br />

av långsamma relaxationer som återspeglar koldioxidens långsamma spridning från oceanernas<br />

ytvatten till djuphaven.<br />

Bernmodellen har genom parametervalen getts egenskapen att kunna beskriva hur luftens koldioxidhalt<br />

ökat enligt Mauna Loa-värdena. Det har fått alarmister att tro på modellen och dess förmåga<br />

att även kunna förutsäga hur höga koldioxidhalterna kan förväntas bli i framtiden. Bernmodellen<br />

har därför fått stort genomslag inom det klimatalarmistiska forskningsfältet. Alla IPCC-stödda<br />

klimatmodellers prognoser rörande växthuseffekter och kommande klimatförändringar baserar sig<br />

på de förutsägelser om framtida koldioxidnivåer som framräknats med hjälp av Bernmodellen eller<br />

snarlika kolcykelmodeller.<br />

8.4 Bernmodellen är gravt missvisande<br />

Bernmodellen används främst för beräkning av antropogena koldioxidutsläpps inverkan på luftens<br />

framtida koldioxidhalter. Därför är det väsentligt att testa om modellen tillfredsställande beskriver<br />

hur snabbt ett överskott av koldioxid befunnits försvinna ur luften, till exempel det överskott av<br />

C14-koldioxid som de atmosfäriska kärnvapentesten gav upphov till.<br />

Bombprovskurvans ursprungliga mätvärden fastställdes som ett överskott av mängden C14-koldioxid<br />

i förhållande till mängden C12-koldioxid. Under mätperioden skedde en signifikant ökning av<br />

atmosfärens koldioxidhalt, och därmed av mängden C12-koldioxid. Det har gett en viss utspädning<br />

av C14/C12-kvoten. Storleken av denna s. k. Suess-effekt kan enkelt beräknas utgående från de<br />

koldioxidhalter som uppmätts vid Mauna Loa.<br />

I Bild 34 har bombprovskurvan korrigerats för Suess-effekten. Korrektionerna är små, men principiellt<br />

väsentliga; de korrigerade värdena hänför sig inte längre till en relativ isotopeffekt, utan är<br />

proportionella mot mängden C14-koldioxid. Kurvan i Bild 34 har dessutom skalats om, så att den<br />

anger den procentuella minskningen av överskottet C14-koldioxid efter september 1963. Därmed<br />

kan kurvan direkt jämföras med Bernmodellens avklingningsfunktion (Ekv. 4), så som den angetts<br />

av IPCC och illustreras av den blå grafen i Bild 34.<br />

88

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!