här - FALSKT ALARM
här - FALSKT ALARM
här - FALSKT ALARM
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ekv. 4 (vars graf jag strax ska visa) säger att naturens upptag av ett koldioxidutsläpp sker i tre faser<br />
av likartad omfattning, men med vitt skilda hastigheter. Tidskonstanterna 1,2, 19 och 173 i de tre<br />
exponentialfunktionerna anger relaxationstiderna i år för de tre faserna.<br />
Bernmodellen vann genast alarmisternas gehör. Den visar att det går att matematiskt beskriva Mauna<br />
Loa-kurvan som ett resultat av antropogena koldioxidutsläpp. Skeptikernas invändning att detta<br />
är oförenligt med koldioxidens experimentellt bestämda uppehållstid bemöttes med att begreppet<br />
uppehållstid hänför sig till monofasiskt avklingande förlopp. Därför kan det inte användas för att<br />
beskriva Bernmodellens trefasiga avklingningsfunktion. Detta faktum ligger till grund för IPCC:s<br />
påstående att man inte kan definiera någon uppehållstid för koldioxid på konventionellt sätt.<br />
I stället lägger IPCC fram en pragmatisk definition enligt vilken Ekv. 4 föreskriver att koldioxidens<br />
"effektiva" uppehållstid är cirka 100 år. De experimentellt bestämda uppehållstiderna på 5–7 år anses<br />
sakna relevans för upptaget av fossila koldioxidutsläpp. Det senare anses i stället vara dominerat<br />
av långsamma relaxationer som återspeglar koldioxidens långsamma spridning från oceanernas<br />
ytvatten till djuphaven.<br />
Bernmodellen har genom parametervalen getts egenskapen att kunna beskriva hur luftens koldioxidhalt<br />
ökat enligt Mauna Loa-värdena. Det har fått alarmister att tro på modellen och dess förmåga<br />
att även kunna förutsäga hur höga koldioxidhalterna kan förväntas bli i framtiden. Bernmodellen<br />
har därför fått stort genomslag inom det klimatalarmistiska forskningsfältet. Alla IPCC-stödda<br />
klimatmodellers prognoser rörande växthuseffekter och kommande klimatförändringar baserar sig<br />
på de förutsägelser om framtida koldioxidnivåer som framräknats med hjälp av Bernmodellen eller<br />
snarlika kolcykelmodeller.<br />
8.4 Bernmodellen är gravt missvisande<br />
Bernmodellen används främst för beräkning av antropogena koldioxidutsläpps inverkan på luftens<br />
framtida koldioxidhalter. Därför är det väsentligt att testa om modellen tillfredsställande beskriver<br />
hur snabbt ett överskott av koldioxid befunnits försvinna ur luften, till exempel det överskott av<br />
C14-koldioxid som de atmosfäriska kärnvapentesten gav upphov till.<br />
Bombprovskurvans ursprungliga mätvärden fastställdes som ett överskott av mängden C14-koldioxid<br />
i förhållande till mängden C12-koldioxid. Under mätperioden skedde en signifikant ökning av<br />
atmosfärens koldioxidhalt, och därmed av mängden C12-koldioxid. Det har gett en viss utspädning<br />
av C14/C12-kvoten. Storleken av denna s. k. Suess-effekt kan enkelt beräknas utgående från de<br />
koldioxidhalter som uppmätts vid Mauna Loa.<br />
I Bild 34 har bombprovskurvan korrigerats för Suess-effekten. Korrektionerna är små, men principiellt<br />
väsentliga; de korrigerade värdena hänför sig inte längre till en relativ isotopeffekt, utan är<br />
proportionella mot mängden C14-koldioxid. Kurvan i Bild 34 har dessutom skalats om, så att den<br />
anger den procentuella minskningen av överskottet C14-koldioxid efter september 1963. Därmed<br />
kan kurvan direkt jämföras med Bernmodellens avklingningsfunktion (Ekv. 4), så som den angetts<br />
av IPCC och illustreras av den blå grafen i Bild 34.<br />
88