här - FALSKT ALARM

Militärernas "bombprovsexperiment" belyser såväl detta som tidsskalan för jämviktsinställningarna.
När de ovanjordiska kärnvapentesten upphörde 1963 började atmosfärens överskott av C14-koldioxid
sjunka, samtidigt som C14-nivåerna steg i såväl biosfären som hydrosfären. 77 Trettio år senare
återfanns 80% av den totalt upptagna mängden C14-överskott i hydrosfären, där C14-nivån fortfarande
stiger långsamt. I biosfären har däremot C14-nivån passerat ett flackt maximum och börjat
sjunka så sakteliga. Det återspeglar att hydrosfären utgör den jämviktsmässigt djupaste sänkan. En
del av det C14-överskott som initialt hamnat i biosfären håller nu på att överföras till hydrosfären.
Så ser bilden ut för de 45 år vi kunnat observera bombprovskurvor. På 100 års sikt bör jämviktsinställningen
hinna nå avsevärt närmre slutvärdena. Därför skattar jag att cirka 90% av naturens totala
upptag av antropogen koldioxid under 1900-talet har hamnat i oceanerna.
Skillnaden mellan minskningen av luftens syrgashalt och ökningen av luftens koldioxidhalt ger ett
mått på upptaget av koldioxid i naturen. Klimatologer som räknat på sådana resultat har tillåtit sig
förmoda att hela detta upptag (inte bara 90%) skett i oceanerna. Med tanke på mätningarnas låga
precision bör det vara en godtagbar approximation, vilken lett till slutsatsen att oceanernas nettoupptag
av koldioxid varit i storleksordningen 2 GtC/år de senaste decennierna. Liknande värden har
enligt IPCC:s rapport år 2007 erhållits med ett flertal andra metoder.
Dessa resultat tas av alarmister som ett avgörande belägg för att ökningen av luftens koldioxidhalt
inte kan bero på termisk avgasning av haven utan måste ha åstadkommits av våra antropogena utsläpp.
Oceanerna utgör en sänka som tar upp koldioxid, inte en källa som avger koldioxid.
En sådan argumentering skulle vara hållbar om det hade rört sig om en antingen-eller-situation.
Men enligt min bedömning föreligger det en både-och-situation. Hydrosfären är en sänka för antropogena
atmosfäriska koldioxidutsläpp, men utgör samtidigt en källa till koldioxidöverföring från
hydrosfären till atmosfären genom termisk avgasning. Oceanernas nettoupptag av koldioxid återspeglar
nettoutfallet av dessa två processer.
Så, vad blir oceanernas nettoupptag av koldioxid enligt min skattning att den temperaturdrivna
avgasningen varit 56 ppm till följd av 1900-talets globala uppvärmning? Svaret får vi genom att
upprätta en budget för utsläppen av antropogen koldioxid under 1900-talet.
9.13 Budget för utsläppen av antropogen koldioxid
Enligt Carbon Dioxide Information Analysis Center uppgick 1900-talets totala utsläpp av antropogen
koldioxid till 380 GtC. Därav förblev (enligt beräkningarna i Avsnitt 7.8) 50 GtC kvar i
luften, medan 330 GtC togs upp i naturen. Av den senare posten bör enligt föregående avsnitt cirka
90% (300 GtC) ha hamnat i hydrosfären och resterande 30 GtC i biosfären. Det ger den utsläppsbudget
som redovisas i Tabell 6.
77 I. Levin & V. Hesshaimer, 2000, Radiocarbon 42:69
111