här - FALSKT ALARM
här - FALSKT ALARM
här - FALSKT ALARM
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
I 2007-års rapport anger IPCC i ett avsnitt om återkopplingseffekter att en grads ökning av havens<br />
yttemperatur höjer luftens koldioxidhalt med 7–10 ppm efter 100 till 1000 år. Det visar sig dock att<br />
denna oprecisa uppgift baserar sig på modellberäkningar och därmed saknar primärt intresse. Man<br />
bör göra klart för sig hur den verkligheten ser ut innan man befattar sig med modellbeskrivningar av<br />
den.<br />
Då kan vi börja med att se vad man kan utläsa om termisk avgasning från analyser av uppborrade<br />
iskärnor. Vostok-kurvorna (Bild 28) visade att en ökning av temperaturen med 1 ˚C höjer luftens<br />
koldioxidhalt med cirka 10 ppm. Den globala uppvärmningen under 1900-talet var 0,7 ˚C. Termisk<br />
avgasning skulle alltså enligt Vostok-kurvorna svara för cirka 7 ppm av 1900-talets ökning av luftens<br />
koldioxidhalt, en ökning som enligt Siple/Mauna Loa-värdena uppgår till ungefär 80 ppm.<br />
Vad har vi då kommit fram till rörande orsaken till denna förhöjning av atmosfärens koldioxidnivå?<br />
Antropogena utsläpp har enligt kalkylerna i Kapitel 7 bidragit med 24 ppm (Bild 33). Termisk avgasning<br />
kan högst plussa på med 7 ppm enligt Vostok-kurvorna. Vulkanismens bidrag är mindre än<br />
1 ppm enligt IPCC:s bedömning. Tillsammans blir det högst 32 ppm, mindre än hälften av den<br />
ökning som uppmätts.<br />
IPCC baserar kritiska data i sin koldioxidbudget på Bernmodellen som gravt överskattar koldioxidens<br />
atmosfäriska uppehållstid. Det ger dem problemet med den felande sänkan. Jag har hållit mig<br />
till den experimentella verkligheten, men står fortfarande inför problemet med en felande källa till<br />
Siple/Mauna Loa-värdenas beskrivning av ökningen av luftens koldioxidhalt.<br />
Det finns kanske anledning att fråga sig om Siple/Mauna Loa-värdena verkligen ger en rätt bild av<br />
koldioxidhalternas variation? Mauna Loa-värdena borde det inte vara något större fel på, eftersom<br />
de är direkt uppmätta. Men hur förhåller det sig med Siplevärdena? Kan vi lita på de indirekta<br />
skattningar av koldioxidnivåer som framkommit genom analyser av iskärnor?<br />
9.3 Hur tät är is?<br />
Under min värnpliktstjänstgöring fick jag lära mig att det tar en halvtimme för senapsgas att tränga<br />
genom en gastät stövel. Stöveln är alltså inte tätare än att senapsgas tar sig genom dess 2 millimeter<br />
tjocka lager gummi på 30 minuter. Det svarar mot 35 meter om året, och 350 mil på 100 000 år.<br />
Nej, jag vet, riktigt så enkelt kan man inte räkna på diffusionshastigheter. Men jag ville belysa att<br />
det som vi i vardagslag betraktar som helt tätt inte alltid är så ogenomträngligt som vi tror, speciellt<br />
inte över tidsskalor på 100 000-tals år. Så när jag ser analyserna av upp mot 400 000 år gammal is<br />
från polarområdena blir jag fundersam. Vad är egentligen diffusionshastigheten i is för de ämnen<br />
man grundar sina analyser på? Hur mycket har ursprungliga koncentrationsskillnader mellan olika<br />
islager utjämnats under de enormt långa tidsrymder mätningarna avser?<br />
Jag har inte hittat några relevanta uppgifter om diffusionshastigheterna. Därför får jag söka svaret i<br />
mätresultaten, till exempel i temperaturkurvan man fått fram genom analys av iskärnan från Vostok<br />
(Bild 28). Är diffusionen mellan islagren störande stor, ska det visa sig som en med isens ålder tilltagande<br />
utslätning av mätvärdena. Och visst kan man se en sådan tendens i Vostok-kurvan. Mätvärdena<br />
för den yngsta isen är betydligt mera detaljerade och fluktuerande än värdena för den äldsta<br />
isen. Det manar till viss försiktighet vid tolkningen av resultaten, men jag skulle inte vilja beteckna<br />
dem som otillförlitliga.<br />
98