här - FALSKT ALARM

Vad tolkningen av Vostok-kurvorna beträffar vet vi att temperaturkurvan återspeglar astronomiska
faktorer som instrålningen av solenergi (Avsnitt 6.1). Däremot finns det ingenting som tyder på att
astronomiska faktorer kan påverka luftens koldioxidhalt på annat sätt än via ändringar av temperaturen.
Därför är den enklaste tolkningen av resultaten i Bild 28 att variationer av temperaturen har
gett upphov till en motsvarande variation av luftens koldioxidhalt på grund av termisk avgasning.
Samma samvariation borde då föreligga för alla luftgaser i Vostok-iskärnan. Att så är fallet har
åtminstone befästs för två gaser (metan och lustgas) utöver koldioxid.
Al Gore har rätt i ett avseende. Sambandet mellan kurvorna i Bild 28 kan vara komplext, eftersom
vi inte kan utesluta att termiskt frisatt koldioxid ger en temperaturförstärkande återkoppling på
grund av växthuseffekten, om den senare är stark nog. Men man ska akta sig för att låta denna möjliga
återkoppling skymma vad som är orsak och vad som är verkan.
Isbildning anses ha en förstärkande effekt på temperatursänkningar genom sin inverkan på jordens
reflektionsförmåga. Varje gång isen lägger sig på Vänern är temperaturen låg i Västra Götaland.
Men skulle någon ta detta som belägg för att det är isen som framkallat kylan i Västra Götaland?
Naturligtvis inte! Vi vet av erfarenhet att det är kylan som orsakar isbildningen, inte tvärtom. Kylan
kommer först, och sedan lägger sig isen.
Ett flertal forskargrupper har funnit att Vostok-kurvorna i Bild 28 ger en liknande anvisning om vad
som är orsak och vad som är verkan. Temperaturvariationerna tycks nämligen föregå ändringarna i
koldioxidhalten med vad som uppskattats till mellan 400 och 1200 år. 59 I en detaljerad statistisk
analys av Vostok-resultaten fann ryska forskare att ändringar av metan- och koldioxidhalterna släpar
efter temperaturändringarna med 500–1000 år. men man påpekade också att dessa eftersläpningar är
i samma storleksordning som iskärneanalysernas tidsupplösning. 60 Den statistiska signifikansen av
eftersläpningens uppskattade storlek är med andra ord tveksam.
IPCC godtar emellertid skeptikernas tolkning av Vostok-kurvorna utan minsta protest. Det är inte så
konstigt. Att fästa tilltro till Al Gores insinuationer vore förödande för det alarmistiska budskapet.
Enligt Vostok-kurvorna svarar en ökning av luftens koldioxidhalt med 10 ppm mot 1 grads höjning
av temperaturen. Skulle det vara typiskt för växthuseffektens storlek, borde 1900-talets ökning av
luftens koldioxidhalt med cirka 70 ppm ha gett en global uppvärmning på cirka 7 grader, tio gånger
mer än vad som observerats.
Vostok-kurvorna ger alltså belägg för att temperaturändringar påverkar luftens koldioxidhalt i den
för termisk avgasning förväntade riktningen. Den effekten måste även 1900-talets globala uppvärmning
ha haft. En del av den observerade ökningen av luftens koldioxidhalt måste härröra från
termisk avgasning. Därmed kommer vi in på temat för efterföljande tre kapitel, vilka ska behandla
koldioxidens omsättning i naturen.
59 K. Sherwood & C. Idso, 2003, http://www.co2science.org/articles/V6/N26/EDIT.php
60 I. I. Mokhov et al., 2005, Atmospheric and Oceanic Physics 41:523
http://ifaran.ru/old/ltk/Persona/Mokhov_pub/Vostok-FAO05-ACP523.pdf
73