här - FALSKT ALARM

På Stephen Schneiders förslag översatte IPCC därför i den fjärde rapporten sina språkliga termer för
bedömningarnas trovärdighet till matematiska sannolikheter enligt en specificerad ordlista. Då överskred
man gränsen för det acceptabla i sina försök att påverka politiker. Subjektiva omdömen om
trovärdigheter förvandlas självfallet inte till matematiska sannolikhetsmått bara för att man säger att
omvandlingen har ägt rum. IPCC:s dubbla språkbruk är vilseledande och ägnade att ge ledningens
subjektiva värderingar större vetenskaplig tyngd än de har. Man klär sig i lånta fjädrar från de exakta
vetenskapernas begreppsuppsättning.
Det är möjligt att IPCC har velat klargöra det subjektiva språkbrukets innebörd med sin översättning
av det till sannolikhetsmått. I så fall har man gått fel väg och i stället skapat en vilseledande
begreppsförvirring. Enligt den fjärde rapportens mest centrala sammanfattande slutsats är (med det
nya språkbruket) sannolikheten 90–95% för att det sena 1900-talets globala uppvärmning huvudsakligen
orsakats av antropogena växthusgasutsläpp. Hur har man definierat denna sannolikhet?
Vad är antalet gynnsamma fall och vad är antalet möjliga fall? Hur många gånger har man observerat
att uppvärmningen huvudsakligen var antropogen, och hur många gånger har man funnit att den
inte var det?
Alerta naturvetare inser att det matematiska sannolikhetsbegreppet inte kan tillämpas på engångshändelser
och har klagat på IPCC:s missbruk av begreppet. Kan man inte definiera meningsfullt, så
kan man inte heller beräkna och ange några värden. IPCC:s slutsats att "sannolikheten är 90–95%"
är avsedd att låta förtroendeingivande, men har inte har större vetenskaplig vikt än språkliga uttryck
som "Jag är nästan hundra på" eller "Jag ger mig tusan på".
Det inser flertalet forskare, men hur många politiker och mediarepresentanter är medvetna om det?
Vi har lätt att låta oss imponeras av vackra fjädrar, även när de är lånta.
15.8 De skrämmande extremvädren
Ingen lär vara omedveten om alarmisternas påståenden att vi människor orsakar en global uppvärmning
som ger allt extremare väder med ökad frekvens av katastrofala översvämningar, orkaner,
vämeböljor, köldknäppar, orkaner och så vidare. Men hur många är medvetna om att flera decenniers
forskningsresultat visat att 1900-talets globala uppvärmning inte har lett till någon statistiskt
signifikant ökning av extrema vädersituationer? Och hur många känner till att även IPCC har dragit
den slutsatsen? Känner ens flertalet skeptiker till att så är fallet?
Troligen inte. Den fjärde IPCC-rapportens utvärdering av extremvädren (WG1; sektion 3.8.1–3.8.5)
presenteras nämligen på ett synnerligen vilseledande sätt. Först ägnar man åtskilliga sidor åt att belägga
att det förekommit förändringar av extrema vädersituationer i vissa regioner på jorden. Sedan
redovisar man på tre "faktasidor" vilka extremväderskatastrofer som inträffat de senaste decennierna
och antyder i kryptiska ordlag att dessa skulle kunna ha orsakats av klimatförändringar (inte
nödvändigtvis av global uppvärmning). Den vetenskapligt väsentligaste slutsatsen inleder kapitlets
sammanfattning, men presenteras i form av en bisats ägnad att förringa slutsatsens innebörd:
187
Even though the archived data are not yet sufficient for determining long-term trends
in extremes