här - FALSKT ALARM

7.4 Bombprovskurvan
Naturligt kol består till 99% av isotopen C12, där tolvan står för atomvikten. Resten utgörs av den
lite tyngre isotopen C13, men i atmosfärens koldioxid (och i förnyelsebara kolreservoarer) finns det
även små mängder av den radioaktiva isotopen C14. Denna isotop bildas kontinuerligt genom den
kosmiska strålningens inverkan på luftens kvävemolekyler, och sönderfaller sedan spontant med
halveringstiden 5 730 år. Balansen mellan dessa två processer medför att atmosfärisk koldioxid
naturligt innehåller en tämligen konstant jämviktsmängd av C14.
Vi vill veta vad som händer med atmosfäriska utsläpp av koldioxid. Då vore ett idealt experiment
att släppa ut ett överskott av C14-märkt koldioxid i luften och se vart (och med vilken fart) överskottet
försvinner. Ett sådant experiment skulle aldrig strålskyddsmyndigheter tillåta oss att genomföra.
Men vi behöver inte vara ledsna för det. Experimentet har redan genomförts av militärer.
Under det kalla kriget på 1950- och 60-talet ägnade sig de dåvarande stormakterna flitigt åt att
provspränga kärnvapen i det fria. Strålningseffekterna av dessa test ledde till att halten C14 i luftens
koldioxid steg långt över den naturliga jämviktsnivån. När provsprängningarna ovan jord upphörde
år 1963 hade mängden C14-koldioxid ungefär fördubblats. Ett stort antal forskningsgrupper har
därefter studerat hur det producerade överskottet av C14-koldioxid försvunnit ur atmosfären,
närmre bestämt ur troposfären där gasutbytet med biosfären och hydrosfären sker.
Resultaten av sådana studier illustreras i Bild 31 av den observationsserie som norrmännen Nydal
och Lövseth uppmätt nära Nordkap med hjälp av norska flygvapnet. Mätvärdena från 1964 framöver
ansluter sig tillfredsställande till en exponentiell avklingningskurva karakteriserad av en halveringstid
på ungefär 10 år. 1974 har överskottet sjunkit till hälften av det ursprungliga toppvärdet,
1984 är överskottet nere i 25%, och så vidare. Mätningarna avslutades 1993, då nästan 90% av
överskottet försvunnit. Liknande centraleuropeiska mätningar visar att överskottet därefter fortsatt
att sjunka (färgade punkter i Bild 31) och numera är mindre än 5% av det ursprungliga värdet. 61
61 I. Svetlik et al., 2007, Czechoslovak Journal of Physics 56:Suppl. D1
79
Bild 31. Bombprovskurvan (Källa: R. Nydal & K. Lövseth, 1996, Carbon Dioxide
Information Analysis Center; I. Svetlik et al., Czeck. J. Phys. 56:Suppl. D1)