här - FALSKT ALARM

Problemet för alarmister är att modellförutsägelserna inte stämmer överens med de observationer
man gjort vid temperaturmätningar från satelliter och väderballonger. Under det sena 1900-talets
globala uppvärmning har övre troposfären inte värmts mer än markluften, utan mindre (de svarta
kurvorna i Bild 42).
Skeptiker tar dessa observationer som ett helt avgörande belägg för att växthuseffekten inte har gett
något större bidrag ens till det sena 1900-talets globala uppvärmning. Växthuseffektens fingeravtryck
återspeglar nämligen den mekanism som ger upphov till effekten enligt de meteorologiska
teorier och samband alarmisterna stöder sig på. Värms inte de högre luftlagren mera än marklagren
kan man inte få någon växthuseffekt genom förändringar av temperaturgradienterna i troposfären.
Alarmister är medvetna om detta och har riktat stark kritik mot de temperaturdata som erhållits från
satelliter och väderballonger. I den fjärde rapporten hävdar IPCC att diskrepansen mellan sådana
mätresultat och klimatmodellernas förutsägelser har försvunnit efter det att mätfel korrigerats. Tar
man hänsyn till observationernas statistiska spridning, finner man enligt IPCC att övre troposfären
och den marknära luften har värmts ungefär lika mycket under perioden 1979–2004. Därför går det
inte att hävda att övre troposfären värmts mindre än den marknära luften.
Må så vara, men det var inte det saken gällde. Det intressanta spörsmålet var om observationerna är
förenliga med klimatmodellernas förutsägelse att övre troposfären ska värmas mer än den marknära
luften. I det avseendet erkänner IPCC indirekt att förutsägelsen saknar stöd av de observationer som
gjorts. Man ser ingen påtaglig skillnad i de observerade temperaturerna för marknära luft och den
övre troposfären.
Men den intressantaste frågan ur vetenskaplig aspekt är om observationerna avviker så starkt från
modellernas förutsägelser att de senare falsifieras. Det kan man avgöra med statistiska metoder.
Sådana analyser genomfördes år 2009 av Klotzbach et al. 101 och år 2010 av McKitrick et al.. 102
Båda grupperna fann att det föreligger en statistiskt signifikant skillnad mellan den observerade
uppvärmningen av övre troposfären och klimatmodellernas förutsägelser. Därav drog båda grupperna
slutsatsen att klimatmodellerna kraftigt överdriver koldioxidens växthuseffekt.
Även NIPCC tog upp fingeravtrycksproblemet i sin rapport. Där betecknade man IPCC:s beskrivning
av problemet som vilseledande och kom fram till samma slutsats som de två ovannämnda
forskningsgrupperna: Diskrepansen mellan observationer och förutsägelser är signifikant och falsifierar
hypotesen att det sena 1900-talets globala uppvärmning huvudsakligen orsakats av växthuseffekter.
Växthuseffektens fingeravtryck kan alltså inte ens upptäckas under sent 1900-tal då utsläppen av
växthusgaser ständigt ökat och enligt IPCC gett upphov till en global uppvärmning utan motstycke
på drygt tusen år. Det kan man ställa samman med observationen (Avsnitt 10.8) att återstrålningen
av värme från atmosfären till jordens yta minskat sedan 1997, trots att utsläppen av växthusgaser
fortsatt att öka under 2000-talet. Det förefaller befogat att fråga sig om det finns någonting överhuvud
taget som tyder på att utsläppen av växthusgaser har haft en signifikant inverkan på de globala
temperaturerna.
Alarmisterna anser att så är fallet och hävdar att vi kan lita på de IPCC-stödda klimatmodellernas
förutsägelser. 2000-talets temperaturutveckling säger något helt annat.
101 P. J. Klotzbach et al., 2009, Journal of Geophysical Research 114:D21102
102 R. McKitrick et al., 2010, Atmospheric Science Letters 11:270
131