här - FALSKT ALARM

2.1 Att bränna kol
När jag lärde mig läsa behövde jag omsider hjälp med att skilja på kål och kol. Då vidarebefordrade
far min vad han själv fått lära sig i skolan som torpareson från Håle socken i Västergötland: "Kôl
med å äter man, och kull med o bränner man".
Kull bränner man, och det höll man fordom på med lite varstans i det skogrika Sverige. Det är
därför det finns så många Kullbrandstorp, Kullbrandsgårdar och Kullagårdar i landet, jämte ett och
annat Gullbrandstorp och Gullbrandsbo. Att bränna kol i denna bemärkelse innebar att framställa
träkol genom torrdestillering av ved i kolmilor.
Före industrialismens genombrott var träkol en viktig basråvara, oumbärlig vid järnframställning
och andra metallurgiska processer. Numera har träkolet ersatts av fossila kolhaltiga bränslen som
stenkol, bergolja och naturgas i flertalet industriella sammanhang. Men när vi ska laga grillmat
utomhus på sommaren kommer träkolet fortfarande väl till pass. Det består nästan enbart av kol och
brinner utan låga och utan att avge någon rök. Det enda som bildas vid fullständig förbränning av
rent kol är den färg- och luktlösa gasen koldioxid. Och så energi i form av värme, förstås:
Det är för värmens skull som vi eldar med kol och kolhaltiga bränslen i våra grillar, pannrum och
värmekraftverk. Likaså är det för värmeenergins skull som vi förbränner drivmedel som bensin,
diesel, fotogen, gas och etanol till koldioxid och vatten i våra fordons förbränningsmotorer. Koldioxiden
är bara en restprodukt vid förbränningsprocesserna, och släpps normalt ut i luften tillsammans
med avgaserna i övrigt.
2.2 Fossila bränslen och biobränslen
Att atmosfären tillförs koldioxid genom förbränningsprocesser är inget oroande i och för sig.
Luftens koldioxid behövs för växternas fotosyntes och utgör ytterst en näringsmässig bas för alla
former av liv på jorden.
Det omsätts årligen enorma mängder av atmosfärisk koldioxid genom biologisk fotosyntes och
efterföljande förbränning av de producerade kolföreningarna. Vi människor påverkar detta naturliga
kretslopp genom att skaffa oss mat, förbränna den mat vi äter, samt genom att elda upp diverse
bränslen för att tillgodose våra behov av uppvärmning, rörlighet och energi.
Klimatfrågan rör främst våra mänskliga aktiviteter vad bränsleförbrukningen beträffar. Ur miljöaspekt
finns det därvidlag anledning att skilja mellan förbränningen av fossila bränslen och förbränningen
av ved, träkol, etanol och andra så kallade biobränslen.
Förbränning av biobränslen kan ses som en miljömässigt oförarglig process bland många andra i
kolets naturliga kretslopp. Den koldioxid som förbränningen ger upphov till har sitt ursprung i koldioxid
som togs upp ur atmosfären när biobränslena bildades och lämnar därför på sikt inte något
bestående bidrag till atmosfärens koldioxidhalt. Åtminstone inte så länge vi återplanterar det vi
eldat upp.
13