här - FALSKT ALARM

Bild 6. Typisk modellberäkning av
temperaturutvecklingen fram till år
2100 om inget görs för att begränsa
utsläppen av fossil koldioxid
(Källa: FN:s Klimatpanel, 2007)
Under 1930-talet genomförde fysiker experimentella studier av koldioxidens bidrag till atmosfärens
absorption av infrarött ljus. De drog slutsatsen att koldioxidens växthuseffekt är försumbart liten
jämfört med vattenångans. Slutsatsen föreföll rimlig med tanke på att vattenånga är cirka 4 gånger
effektivare än koldioxid som växthusgas och föreligger i upp till 50 gånger högre koncentration i de
lägre luftlagren.
Mot bakgrund av dessa resultat ebbade forskarnas intresse för koldioxidens klimatpåverkan ut för
några decennier. Det återuppväcktes på 1970-talet, när datorerna gjorde sitt intåg inom forskningen.
Då började meteorologerna utveckla avancerade strömningsmodeller för beräkningar av kortsiktiga
väderleksprognoser med datorhjälp. Klimatologerna knöt an med liknande modellstudier av väderlekens
utveckling på lång sikt. Därmed ansåg man sig kunna genomföra modellberäkningar av koldioxidutsläppens
förmodade inverkan på klimatet. Sådana studier ledde till slutsatsen att koldioxidens
direkta växthuseffekt är relativt liten, men ändå skulle kunna leda till kraftigt förhöjda temperaturer
om det finns förstärkande återkopplingseffekter.
Ett flertal forskningsgrupper runt om i världen har med hjälp av klimatmodeller försökt beräkna hur
mycket jordytans medeltemperatur kan förväntas stiga under 2000-talet på grund av koldioxidens
växthuseffekt. De kvantitativa utfallen av beräkningarna skiljer sig starkt för olika modeller, men ett
representativt resultat visas i Bild 6. Genomsnittligt förutsäger klimatmodellerna att jordens globala
ytmedeltemperatur kommer att ha ökats med cirka 4 ˚C år 2100 om inget görs för att begränsa koldioxidutsläppen
från förbränningen av fossila bränslen. Modellberäkningarnas prognosvärde är
dock starkt ifrågasatt.
2.9 Klimatologer slår larm
Klimatmodellernas förutsägelser fick oroade klimatologer att slå larm. Deras tolkning av de observationer
jag hittills redogjort för kan sammanfattas som följer: Sedan industrialismens start vid
mitten av 1700-talet har vår förbränning av fossila bränslen tillfört atmosfären ett nytillskott av koldioxid
i ständigt ökande takt. En stor del av nytillskottet har stannat kvar i atmosfären och åstadkommit
en ökning av atmosfärens koldioxidhalt. Detta har på grund av koldioxidens växthuseffekt
resulterat i en global uppvärmning av jorden.
19