här - FALSKT ALARM

Klimatalarmismen har uppstått ur oro och farhågor, ibland av sådan känslomässig styrka att man
talat om civilisationens eller livets undergång. Budskapet har ofta lagts fram av människor med
stort samhällsengagemang och starka sympatier för miljörörelsen. I många fall har dessa sympatier
haft sin grund i en allmänpolitisk övertygelse. Världens mest uppmärksammade alarmist Al Gore
var, som bekant, amerikansk politiker av hög rang inom det Demokratiska partiet. De europeiska
alarmisternas vetenskaplige frontalfigur, CRU-chefen Phil Jones, är en känd kärnkraftsmotståndare
och betecknar i ett av Climategate-mailen skeptikernas internet-hemsidor som högervridna. 143
Klimatfrågan har blivit politiskt inflammerad, vilket avsevärt ökat riskerna för att förväntningar
ska styra tolkningen av erhållna forskningsresultat.
Självfallet är det helt i sin ordning att forskare engagerar sig politiskt. Alla forskare har en egen
livsåskådning och egen syn på vad som är bra och dålig politik. Men alla är inte oroade klimatalarmister,
utan det alarmistiska budskapet har gett upphov till den största vetenskapliga kontroversen i
modern tid. Under sådana förhållanden förefaller det uppenbart olämpligt att låta den ena sidan i
kontroversen ha ett avgörande inflytande över den utvärdering av det vetenskapliga kunskapsläget
som politiker gett IPCC i uppdrag att genomföra.
Likväl är det så man låtit IPCC bedriva sitt arbete.
14.3 IPCC:s organisation och arbetssätt
FN:s klimatpanel IPCC är ett politiskt organ och inte ett vetenskapligt. Själva Panelen består av 194
representanter för statliga regeringar. Av dessa diplomater är flertalet byråkrater snarare än aktiva
forskare. Den svenska regeringens förhandlingar med IPCC sköts av ett statligt verk, inte av universitet
och högskolor där den vetenskapliga spetskompetensen finns.
Panelen sammanträder årligen och har den formella beslutande makten i arbetet med att ta fram en
IPCC-rapport som utvärderar det vetenskapliga kunskapsläget rörande klimatförändringar. Panelen
utser IPCC:s ordförande och Byrå, vilka har den verkställande makten och därmed i praktiken avgör
vad som kommer att stå i rapporten. Byrån utgörs av IPCC:s ordförande, dess tre vice ordförande,
samt ytterligare 27 personer med ordet "ordförande" i sin funktionsbeskrivning. När jag talar om
IPCC:s ledning avser jag Byrån samt övriga personer (t. ex. koordinerande huvudförfattare och
granskningsredaktörer) med ett övergripande inflytande på IPCC:s vetenskapliga bedömningar.
Utvärderingen av det vetenskapliga kunskapsläget görs av Byrån och huvudförfattare som utses av
Panelen på Byråns förslag. Huvudförfattarna är experter inom något av de hundratals problemområden
som beaktas av IPCC och skriver samman ett rapportbidrag för sitt eget specialområde. Expertbidragen
sammanställs under ledning av koordinerande huvudförfattare till kapitel i rapportens
tre huvuddelar. När utkast till hela rapporten färdigställts ges IPCC:s experter, externa granskare
samt regeringsrepresentanter möjlighet att lägga fram ändringsförslag i två omgångar. IPCC:s ledning
avgör vilka ändringsförslag som ska beaktas och fastställer därmed hur den slutliga versionen
ska se ut. Ledningen utformar också den politiskt betydelsefulla sammanfattande Syntesrapporten
i förhandlingar med Panelens regeringsrepresentanter.
143 Climategate email 1254832684, Oct 6 2009
166