här - FALSKT ALARM

6.7 Oceanernas temperaturoscillationer
Alla vet att haven ändrar temperatur i takt med solinstrålningens årstidsväxlingar. Mindre känt är
det måhända att jordens oceaner uppvisar långsiktigare temperaturoscillationer med perioder från
ett halvt decennium till flera decennier. Den mest omskrivna av dessa periodiska fenomen är
El Niño, vilken utmärks av att ytvattnet utanför Sydamerikas västkust vart fjärde till sjätte år blir
åtskilliga grader varmare än normalt. El Niño ersätts efter några år av den kylslagna La Niña genom
att kallt djuphavsvatten från Humboldtströmmen väller upp till ytan.
El Niño kallas även den Södra oscillationen, eftersom den ingår i en periodisk klimatväxling som
berör hela södra delen av Stilla Havet. När det är varmt och regnigt i Sydamerika är det kallt och
torrt i Indien och Australien, och vice versa. Dessutom uppvisar såväl Stilla Havet som Atlanten
cykliska temperaturväxlingar med en period av cirka 60 år. Dessa kallas den Pacifiska dekala
oscillationen (PDO) och den Atlantiska multidekala oscillationen (AMO).
Effekterna av oceanernas temperaturoscillationer tycker man sig kunna spåra tusentals år tillbaka i
tiden, varför det torde röra sig om soldrivna fenomen i likhet med Golfströmmen. Detta stöds enligt
NIPCC av ett antal rapporter där man funnit att El Niño, de Atlantiska temperatursvängningarna och
närbesläktade företeelser som tropikernas nederbörd (bl. a. monsunregnen) uppvisar korrelationer
med solfläckscykeln och jordmagnetiska index. Däremot finns det ingen korrelation mellan styrkan
eller frekvensen av El Niño och atmosfärens koldioxidhalt. 52
Oceanernas ytvattentemperaturer är av stor betydelse för klimatet. Utan Golfströmmen skulle Skandinavien
ha varit lika ogästvänligt som norra Sibirien. Därför är det inte konstigt att oceanernas
värmeoscillationer kan spåras i regionala temperaturkurvor för diverse landområden. El Niño ger
till och med utslag i jordens globala temperatur och bör därmed räknas som en signifikant naturlig
källa till globala temperaturvariationer.
I en färsk studie fann meteorologen D'Aleo och geologen Easterbrook att 1900-talets årsmedeltemperaturer
i USA följer en kurva som återspeglar temperaturoscillationerna i de två oceanerna på
ömse sidor om landet (Bild 25). Detta är inte ägnat att förvåna, enligt vad som sades i förra stycket.
52 S. Stevenson, 2012, Geophysical Research Letters 39:L17703
68
Bild 25. Temperaturutvecklingen i USA kan beskrivas genom sammanvägning
av temperaturoscillationerna i Stilla Havet (PDO) och Atlanten (AMO)
(Källa: J. D'Aleo & D. Easterbrook, 2010, Energy & Environment 21:437)