ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

108
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
också han var en av världens fattiga, även om han höll till i Stockholms fina kvarter. Jag
öppnade upp påsen och ryckte fram en gammal fjällräven-jacka att ge honom. Hittade ett par
vantar, en mössa och till och med en halsduk. Tackade Gud för att det var säcken med
vinterkläder jag råkar bära på när jag mötte Frasse, och inte den med sommarskjortor och
shorts. Frasse tackade hjärtligt, försökte nästan ge mig en kram men jag lyckades backa undan
lite snyggt. Han luktade inte sprit och verkade inte påverkad av något annat heller, så jag
vågade ge honom ett par tjugolappar till bulle och kaffe nere på Seven-eleven. Då kom frågan
som helt ställde mig.
”Kan inte du hänga med? Jag skulle så gärna vilja ha någon att snacka med. Bara 10 minuter.
Bara någon att dela en kopp kaffe med…”
Ok, nån måtta får det ändå vara. Jag ångrade mig nästan att jag hade stannat och gett honom
kläderna. Visst tyckte jag synd om honom, han påminde lite om min pappa på nåt konstigt
sätt. Och visst hade jag väl tid att göra honom sällskap ett litet tag, hade ju all tid i världen.
Men hallå! Varje morgon klockan sju steg jag upp för att läsa Bibeln ett par timmar. Om inte
jag skyndade mig hem skulle jag bli för trött för att orka hålla den rutinen. Och jag behövde
rutinen. Den gjorde så att dagarna kändes lite lättare, som att tiden gick lite fortare uppe i den
tysta lägenheten. Och nu skulle Frasse lura iväg mig att ta en kopp kaffe och sitta prata. Nej.
Nån måtta får det vara.
”Jag måste hem, ska läsa Bibeln.”
Frasse tittade förvånat på mig.
”Bibeln?”
”Just precis”, svarade jag stolt.
Granskade hans ansikte för att se om han inte blev lite imponerad av att en sån ung kille som
jag ägnade mig åt bibelläsning. Och nog såg han lite häpen ut. Jag log vänligt mot honom.
”Du kanske också skulle läsa Bibeln lite grann. Det skulle nog vara upplyftande för dig.”
Frasse spärrade förvånat upp sina trötta ögon.
”Varför då?”
”Jo, Frasse, du förstår: visst är du fattig?”
Frasse nickade uppgivet.
”Och visst är du hungrig, Frasse?”
Frasse fortsatte att nicka modfällt.
”Har inte ätit ett ordentligt mål mat på jag vet inte hur länge.”
Jag sken upp. Nu hade jag verkligen fantastiska nyheter för Frasse.
”Frasse. Lyssna noga nu, för det här kommer att göra dig gott!”