ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 33
121
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Det blev tyst. Jag drog en kraftlös suck . Beata la huvudet på sned och log stilla mot mig.
”Men Theo, jag älskar dig även om du inte är perfekt. Även om du slår i dörrar och kallar mig
för jävla kärring.”
”Men jag kan inte älska mig själv så länge jag har alla dessa jävla brister. Därför lever jag
gärna här i min ensamhet. För så länge jag är instängd i en lägenhet så träffar jag inga
människor som jag kan såra.”
Beata ändrade sitt vänliga ansiktsuttryck och tittade desto mer förebrående på mig.
”Är du så säker på det? Nog sårar du människor också genom att leva såhär? Jag har aldrig
hört din pappa låta så skälvande orolig på rösten. Han förstår inte vad han gjort för fel och tar
på sig hela skulden. Och dina vänner blir ju såklart väldigt ledsna när du överger dem för att
bara tänka på dig själv.”
Kunde det vara möjligt? Kunde det vara så att till och med när jag lever såhär, utan att träffa
minsta människa, så lyckas jag ändå göra folk ledsna. Beata såg hur den lilla stolthet jag
byggt upp kring mitt solitära liv försvann som luften ur en sprucken ballong.
”Förlåt Theo, det är inte meningen att belasta ditt sargade samvete ytterligare. Vad jag
försöker säga är att hur vi människor än beter oss, så kommer vi alltid att göra någonting galet
som vi kanske ångrar. Det hör liksom livet till. Till och med om vi låser in oss i en lägenhet.
Vi är inte menade att vara perfekta.”
Det där sista sa hon med ett väldigt eftertryck. Jag ville vara perfekt.
Hon pekade distinkt på Bibeln som låg uppfälld på matsalsbordet.
”Är det ett sånt här liv Jesus syftar på när han säger att han ska ge oss liv, och liv i överflöd?
Ett liv i dunkel ensamhet, utan vänner och mänsklig värme?”
Jag ryckte till – hon kunde sin Bibel. Kom i samma stund på att hon brukade gå i kyrkan varje
söndag sedan hennes man dog för många år sen. Ett och annat hade hon tydligen snappat upp.
”Beata, jag vet inte hur jag ska säga det här. Men jag tror inte att Gud vill ha med mig att göra
efter all skit som jag ställt till med genom åren. Jag är tydligen ingen sån där god människa
som du är, som vill alla väl hela tiden.”
”Vad vet du om min godhet?” svarade Beata rappt och fyllde i: ”om du bara visste Theo vad
jag ställt till det många gånger.”
Hon spände ögonen i mig.
”Jag är nog allt annat än perfekt”.
”Du känns i alla fall väldigt god.”