ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 1
2
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
“Stureplan! Hur kan du på något sätt tycka att Stureplan skulle kunna vara trendigt?”
Wille spottade fram orden med ett skratt som var hjärtligt och på samma gång bemästrande.
Madde tittade bort, kisade in i den ljumma kvällssolen. Tog ett djupt andetag, gjorde en ansats
till att försvara sin ståndpunkt. Wille gav henne inget utrymme.
“Alltså, Stureplan är ju så 90-tal! Det är fan pinsamt att synas där”.
Wille hade slutat skratta, promenerade lite långsammare. Sökte titta in i Madeleines
mörkgröna ögon som nu betraktade Strandvägens trottoar som låg tungt under hennes höga,
senapsgula pumps.
“Det är till för två kategorier: avdankade c-kändisar som har några jävla Big Brother-avsnitt
som sitt livs höjdpunkt. Eller för människor som har fått lite pengar över på månadslönen och
vill leka överklass för en kväll. Stå vid något patetiskt drinkbord och låtsas vara bundis med
anabolstinna dörrvakter som lider av dåligt självförtroende.”
Så skrattade han sitt skratt igen. Det där hjärtliga, bemästrande. Irriterande. Skrattade så att
hans ljusbruna kalufs guppade med. Så puffade han till Madde lite lätt på axeln.
“Fan Madde, ryck upp dig, du kan inte hänga på Spyan eller Compagniet längre. Det är ute.
Finito. Hasta a la vista.”
I ögonvrån kunde jag se hur Madde log mot mig. Vi visste: om några champagneflaskor
skulle han stå där vid drinkbordet på Stureplan. Och hälsa på dörrvakter som han lärt känna
ytligt under åren kring Svampen.
Det var en behaglig fredagskväll. Septembersolen värmde skönt, jag behövde inte ens en rock
över kavajen. Över gatan stod träden i strandvägsallén fortfarande i blom, med undantag för
några gulnade löv som strödde marken där ett par joggare lunkade fram. Vi passerade portarna
utan att lägga någon större notis om var vi befann oss. Vi kände gatan väl och var snart
framme vid vårt mål: där Narvavägen möter Strandvägen. Där, i hörnhuset mittemot
Djurgårdsbron skulle kvällens festligheter äga rum. Jag var på gott partyhumör, laddad för en
blöt kväll. Som alltid. Ändå var någonting annorlunda. Kunde inte sätta fingret på det. Men
det fanns en molande oro i mig. Kände jag på mig vad som väntade?
Wille plockade fram sin mobil, letade fram sms:et med portkoden. Knappade in de fyra
siffrorna, höll upp dörren för Madde och mig. En röd matta tog emot oss i den praktfulla
portuppgången. Det ekade när Wille, som gick bakom oss, med bestämda befallningar styrde
oss mot den hiss som skulle ta oss upp till rätt lägenhet.