ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

89
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Ja, äpplen är ju naturligtvis inte farliga. Men det får bli en bibelberättelse som kan påminna
oss om att det ligger i vår mänskliga natur att alltför ofta göra det som vi vet att vi inte borde.
Vi har våra mänskliga brister och det tror jag att de allra flesta av oss känner till. Så, istället
för att förgäves försöka bli något som vi inte kan bli, typ perfekta gudar, får vi försöka lära oss
att acceptera oss själva för de vi är.”
Jag funderade så att hjärnan hettade. Hade inte också jag ätit av den förbjudna frukten? Gjort
saker som jag någonstans djupt inom mig kände inte var helt rätt: skämtat på andras
bekostnad för att få grabbarnas skratt, tryckt ner andra för att lyfta fram mitt eget ego, snackat
skit om de som lyckades bättre än jag. Men många felsteg förstod jag inte allvaret i förrän
långt senare, inte minst den fasansfulla hemskhet jag uträttat med Carl för fyra år sedan.
”Adam och Eva visste kanske inte konsekvenserna av sina handlingar, de förstod kanske inte
vad de gjorde? Jag menar, ibland kanske vi människor inte förstår hur vi skadar någon förrän
efteråt, när det är försent?”
”Det har du alldeles rätt i. Vissa misstag går att undvika om vi bara tänkte till en extra gång,
men minst lika många felsteg sker utan att vi riktigt förstår hur. I kyrkan använder vi oss av en
term som sammanfattar alla misstag och misslyckanden, både de som är uppenbara och de vi
aldrig förstår att vi begått. Ett ord som beskriver både de misstag som är straffbara i juridisk
mening, men lika mycket alla de misstag som inte är det.”
Filip la huvudet lätt på sned och drog samman läpparna i ett något uppgivet leende.
”En term som är så laddad att vi knappt vågar använda den längre: synd.”
Jag lyssnade ivrigt, uppeldad av en diskussion jag aldrig tidigare fört i mitt liv.
”Synd... Jo jag tror jag fattar vad du menar. På dig låter det ju som om det är omöjligt att vara
perfekt, som om vi alla är syndare? Eller? Tror du inte att det finns människor som är helt
felfria, som aldrig gör något dumt?”
”Jag har aldrig mött någon i alla fall” skrattade Filip hjärtligt. ”Det ligger inte i vår natur att
vara perfekta. Vi luras oss själva när vi får för oss att vi kan vara det. Det är något djävulskt
över det, att bli perfekt är en fåfänglig kamp som bara kan misslyckas. Det räcker med att slå
på nyheterna för att förstå att det finns också något ont i människan, något destruktivt. Även
om vi så skulle lyckas med konststycket att göra hundra bra grejer, så gör vi alltid någonting
mindre bra som vi grämer oss för. Gärningar, alltså det vi gör, kommer aldrig att göra oss till
lyckliga människor som känner frid och harmoni. Gärningar frälser inte, som man skulle säga
i kyrkan. De ger oss inte frid, de räddar oss inte från ångest och skuldkänslor. Tvärtom, de är
ju just gärningar som kan orsaka skuld och ångest!”