ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

24
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
kommentarer. Hur som helst, vi lät honom sticka några sedlar i vaktens hand. Av artighet, det
här var ju hans kväll. Han tog upp några 500-lappar, viftade med dem så att alla i kön kunde
se dem innan han räckte över dem till vakten. Den sistnämnde var desto mer diskret, slängde
ett snabbt öga på Karl XI och stoppade in de rödlätta sedlarna innanför kavajen. Lättade på
den röda tampen från mässingshållaren, välkomnade oss på den röda mattan som ledde oss in
i partyborgens blinkande, neonfärgade ljussken.
Jag var inte på dåligt humör direkt, men hittills hade denna kväll inte varit fullt så lyckosam
som jag trott några timmar tidigare när vi gick på Strandvägen. Kände mig ratad av Isabelle,
som nästan verkade chockad och tycktes dumförklara vårt sätt att ha roligt, utan att säga något
rakt ut. Carl hade desto mer fränt deklarerat sin ståndpunkt – han diggade inte vårt
återkommande partajande. Tänk om de hade rätt, Isabelle och Carl? Men vad fan. De vet ju
inte vad det går miste om. Eller var det just det som de visste? Det mest humörsänkande var
dock att mötet med Carl hade rivit upp så mycket gamla minnen. Minnen som jag trodde att
jag hade släppt och gått vidare ifrån. Tydligen inte. Det sköljde en våg av ångest över mig. Jag
liksom mindes så mycket dumt, så mycket korkat jag gjort i mitt liv. Listan kunde göras lång,
trots min ringa ålder: otrohet, svek, våld och lögner. Och så mycket mer. Olika incidenter från
svunna tider snurrade förbi framför mina ögon. Saker som jag egentligen inte kunde göra
något åt. Som det vore lika bra att lämna och se framåt. Men det gick inte. Hur mycket jag än
försökte tänka på annat, hur många flaskor sprit jag än drack, hur mycket jag än försökte
glädja mig åt nattens festande, så gick det inte att komma vidare. Jag satt fast. Satt fast i det
som varit. Var en fånge i förflutna missgärningar.
Jonnys 500-lappar i vaktens hand hade en omedelbar effekt. Nätt och jämnt hade vi hunnit
fram till garderoben när den flintskalliga klubbvärden, som stod innanför huvudportens
glasfönster och noterade alla som ville in, sprang fram och presenterade sig som Håkan.
”Fult namn på en ful person”, sluddrade Wille viskande i mitt öra.
Håkan förklarade att ett stort drinkbord snart stod färdigt för vårt sällskap.
“Strålande Håkan”, svarade Ian med en naturlig självklarhet.
Något annat än ett drinkbord förväntade vi oss faktiskt inte. Vår klunga följde Håkan in mot
stora dansgolvet och möttes av fladdrande ljussken, tung RnB, och knökfullt dansgolv. På
andra sidan dansgolvet stod ett långt drinkbord redo för oss. Vi kunde se hur Håkan sprang i
förväg och schasade bort några stackars tjejer som tagit sig friheten att sätta sig vid det lediga
bordets kortsida. Här rådde cashens makt. Den som viftade med sedlar beprydda med Karl XI