ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kapitel 13<br />
48<br />
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM<br />
Salens rymd var enastående. Jag hade nog aldrig stått i en större sal. Salen i Jonnys våning<br />
kunde liknas vid en friggebod i jämförelse med denna. Det var mäktigt, så mäktigt att jag fick<br />
stanna upp och hämta andan för en sekund. Jag hade kommit in vid ena kortsidan. Min blick<br />
vandrade osäkert runt, något ge<strong>ner</strong>ad över all fokus <strong>på</strong> mig. Blickar från ett dussin män, iförda<br />
samma historiskt präglade utstyrsel <strong>som</strong> Carl-Axel, mötte min person. De satt mitt i salen,<br />
mittemot varandra, sex <strong>på</strong> varje sida. Stirrade <strong>på</strong> mig med näsan i vädret och ögonen fulla av<br />
överlägsenhet. Som om de utgjorde en tribunal där jag skulle dömas. Jag började sakta<br />
prome<strong>ner</strong>a framåt <strong>på</strong> den röda matta <strong>som</strong> var utlagd mitt i salen och <strong>som</strong> ledde in mellan de<br />
båda leden av stolar där männen satt. Deras stolar kunde knappt kallas för stolar. Snarare<br />
jättelika schabrak i massiv ek. Varje stol var ett par, tre meter hög och bred så att två perso<strong>ner</strong><br />
skulle få plats bredvid. Jag tittade <strong>på</strong> allt runt mig, allt utom männen. Var rädd för att möta<br />
deras granskade blickar. Kören sjöng allt häftigare, samtliga stämmor gick för fulla halsar.<br />
Den gängliga mannen med kvinnorösten sjöng med en röst <strong>som</strong> var absolut onaturlig.<br />
Musiken skenade iväg, blev kaotisk, ställde <strong>till</strong> med ett öronbedövande larm i salen. Jag<br />
plågades av skräcken i körens sång, hur deras munnar formades i ångest när to<strong>ner</strong>na slungades<br />
upp ur deras kroppar. Som om musiken hade tagit makten över deras kroppar. Som om de var<br />
ett instrument i nattsvarta to<strong>ner</strong>s våld. Som om de inte kunde hejda musiken, inte sluta sjunga.<br />
De plågades <strong>till</strong> att fortsätta. Varje ton var perfekt, sången var fläckfri, stycket brukade vara<br />
vackert. Det enda jag hörde var plågsamma skrik. Plågsamma, desperata skrik från människor<br />
<strong>som</strong> förgäves försökte ta <strong>till</strong>baka kontrollen över sina kroppar. Jag glodde <strong>på</strong> deras vanmakt<br />
och rös <strong>till</strong> vid deras åsyn, fick gåshud av deras sång.<br />
Männen i stolarna var oberörda av musiken. De lade allt fokus <strong>på</strong> mig. Plötsligt tystande<br />
musiken. Den sista tonen ekade ut i salen. Efter ett par sekunder <strong>som</strong> kändes <strong>som</strong> timmar blev<br />
det tyst. Knäpptyst. Jag stod mitt emellan stolsraderna. Tolv män, med frack, röd-vit randig<br />
fluga, peruk och pudrade ansikten stirrade <strong>på</strong> mig. Inte föraktfullt. Ändå så respektlöst. Jag<br />
lyfte blicken framför mig och fick syn <strong>på</strong> en trettonde man ett tiotal meter framför mig. Klädd<br />
<strong>som</strong> de andra, men med någon annan slags värdighet. Några trappsteg ledde upp <strong>till</strong> ett<br />
podium av sten där han satt med benen i kors i en hög stol med röd-vit randig klädsel. Bakom<br />
hängde en stor sköld med en blödande hjort <strong>på</strong> en röd-vit bakgrund. Jag tog mig mod att<br />
studera honom. Medvetet <strong>eller</strong> inte, men jag studerade honom <strong>som</strong> om han skulle begå ett<br />
brott mot mig, och jag skulle behöva lämna ett signalement <strong>till</strong> polisen. Det något plufsiga<br />
ansiktet vilade i handen medan han och jag studerade varandra. Hans ögon var mörka,
Change language