ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

176
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Allt är ju bara rykten. Men vad jag har förstått så är paret Pousse misstänkt lika varandra.”
”Ok, men bortsett från alla rykten: är det något som du faktiskt vet med säkerhet om Pousse?”
Willes otålighet i rösten gick inte att ta miste på. Han ville ju ha raka svar. De la Peur vevade
ner rutan, slängde ut fimpen i den höga snövallen som kantade den för kvällen kusligt ödsliga
vägen. Nickade stilla.
”Jag vet en sak. Med säkerhet.”
De la Peur spände ögonen i Wille som ryggade tillbaka av intensiteten i blicken.
”Le Diable. Det är så Monsieur le Pousse kallas i undre världen. Le Diable.”
”Djävulen, alltså?”, stammade Wille fram. Det var olikt honom att vara rädd, men hela hans
kroppsspråk symboliserade plötsligt någon form av skräck inför de la Peurs ord. Det kanske
var det tunga mörkret utanför bilen, kanske var det en oanad, olustfylld ton i de la Peurs ord.
Något var det i alla fall som fyllde atmosfären i bilkupén med en otäckt rå stämning. De la
Peur plockade fram silvertändaren och förde ännu en cigarr till munnen. Wille hade plötsligt
tystnat, kunde se i backspegeln hur han tryckte sig tillbaka i stolen för att på något sätt gömma
sig. Han tittade krampaktigt ut genom rutan. En isande tystnad spred sin frost över hans
läppar, kunde se hur han fick något motbjudande över munnen. Hade aldrig sett Wille såhär
tidigare. Eller jo, en gång. När Madde berättade att hon blivit våldtagen. Då hade han också
fått det där förskräckta ansiktsuttrycket.
De la Peur skakade på huvudet. Åt vad vet jag inte. Det var som om han tänkte att nu när
Wille hade tvingat honom att börja berätta kunde han inte sluta. Som om Wille fick skylla sig
själv som lockat fram den mörka sanningen med sitt outtröttliga tjat.
”Diabolos. Det är den grekiska termen för Diable, Djävulen. Ni vet väl vad det betyder?”
Wille satt fortfarande vettskrämd och tyst, hade det inte sett så fånigt ut hade han säkert tagit
upp händerna för öronen för att slippa höra mer. Han var så uppenbart obekväm med att
behöva lyssna. Nu tvingades han höra till det där hårda, suggestiva tonfallet som utgick från
de la Peurs mun och som trängde in i våra öron.
”Den som splittrar. Det är vad det betyder. Den som splittrar. Splittraren. Det är vad Djävulen
gör. Och det är precis vad le Diable gjorde med sin stackars omgivning: splittrade den.”
När Wille så fullständigt resignerat kände jag mitt ansvar att ifrågasätta de la Peur.
”Splittrade? Men var det inte Pousse, eller Diable eller vad han nu kallas, som tvärtom
förenade folket så att poliser och kriminella, politiker och porrstjärnor kunde umgås och fira
in det nya året tillsammans? Det är väl allt annat än splittring?”