ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

4
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
dandy, som dock inte kunde ett ord franska. Madde var hans motsats. Så typiskt snygg-svensk
på något sätt. Det blonda håret, höga kindben, alltid lagom solbränd. Kritvita tänder,
gnistrande gröna ögon och ett ofta dolt, pillemariskt leende. Hon var lugn, sansad, men ändå
bestämd. Sällan blev hon arg, men när hon väl brusade upp blev hela hennes ansikte blev
illrött. Då ville man inte vara i hennes närhet.
Jag älskade mina vänner.
Musiken tystnade och hissen stannade sakta av. Hissvagnens glasdörr for åt sidan och framför
oss tronade en rejäl ståldörr med en namnskylt i silver i dess mitt: Karlzon. Vem ändrar sitt
namn till Karlzon med z? Det kan ju bara vara Jonny. Knappt hade vi hunnit ringa i klockan
bredvid dörren förrän unge herr Karlzon i en för trångt åtsittande kostym slet upp dörren och
med yviga gester manade oss att stiga på. Vi klev in och upptäckte att vi befann oss i ena
änden av en stor sal. Här återupptogs Beethovens musik, denna gång fick vi höra geniets toner
live: i slutet av salen satt en medelålders man i vit frack bakom en maffig, svart flygel.
Tonerna konkurrerade med det sorl som ett trettiotal unga män och kvinnor åstadkom i
minglets skratt och skålande. Jag blickade ut över det storslagna rummet. Förutom dessa
festdeltagare, pianisten och en väldig, mörk oljemålning på ena långväggen föreställande ett
blödande lejon, var salen tom på möbler. Det skapade en känsla av väldig rymd - salen var
säkert stor som två tennisbanor med många meter i takhöjd. Jonny kindpussade oss alla i en
väldig fart, ropade till sig tre glas champagne från en ung tös i vit kavaj med silverbricka i ena
handen och en vit servett i den andra. Jag och Madde grep tag i glasen, tittade oss omkring
och log nyfiket. Wille, som varit här tidigare, såg förväntansfullt på oss som för att få höra
vad vi tycket om denna magnifika paradvåning som vi blickade in i. Jonny skålade hastigt så
att champagnen yrde, erbjöd Madde sin arm och stirrade med uppspärrade ögon på mig:
“Jag har någon här som du måste träffa!”
Jonny dansade klumpigt fram över det schackmönstrade stengolvet med Madde under armen,
som fick anstränga sig å det yttersta för att hänga med hans plötsliga, kantiga rörelser. Vi
kände igen de allra flesta på festen, det var de gamla vanliga gängen från Sigtuna, Enskilda,
Lundsberg och andra liknande skolor. Det var visserligen några år sedan vi tog studenten, men
under skolåren hade vi sammanflätats till en vänskapskrets som vi gärna dröjde oss kvar i.
Helst hela livet, det var tryggast så. Vi skyndade efter Jonny och Madde som försvann i vimlet
och tycktes vara på väg mot salens andra ände. För att hänga med fick vi nöja oss med att i