ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 15
56
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Det finns egentligen bara ett forum där vi inte lyckats ta oss in. Inte än i alla fall. Ett forum
som medialt är kanske det viktigaste. Den som lyckas där bli en stjärna. Blir någon att se upp
till. Någon som folket lyssnar till. Någon som, med rätt hjälp, kan bli ett föredöme för
undersåtarna. Vilket forum är det jag tänker på?”
Han slog ut händerna i en segergest.
”Idrotten, naturligtvis! Med din tennistalang och ditt fördelaktiga yttre krävs det bara lite adlig
polering”, förklarade han och gjorde citationstecken med händerna vid de två sista orden.
Adlig polering? Vad menade han?
”Nå. Intresserad?”
Frågan kastades hastigt ut. Jag hade inte hunnit fundera men var lika säker på min sak för det:
dessa fullblodiga galningar ville jag aldrig mer se röken av. Ian skulle jag säga upp
bekantskapen med vid första bästa tillfälle. Jävla maniacs. Nu gällde det dock att hålla sig väl
och inte komma på kant med de pudrade psykopaterna. Jag var ju i händerna på dem. Visste
inte var jag befann mig, än mindre hur jag skulle ta mig härifrån.
”Ja, alltså, det låter ju lite intressant, men....”
”Jag kan förstå, min unge vän, att allt det här kommer plötsligt. Men vi har ingen tid att
förlora. Jag ställer frågan till dig för att vi vill ha dina tjänster. I gengäld får du ta del av våra
tjänster. Du kommer aldrig behöva oroa dig för att komma in på svåra utbildningar och få bra
jobb. Trots prick i registret.”
Det sista sa han med ett triumferande leende över läpparna. De hade förstås kollat upp mig.
Går tydligen inte att fly från sitt förflutna. Fastän jag avtjänat mitt straff och var en så kallad
fri man. Mästaren kliade sig under peruken. En svettdroppe föll ner över hans tinning.
”Du får ursäkta, unge vän och broder. Jag själv är advokat och ett par av de andra som sitter
runt oss likaså. Det kanske är en arbetsskada, men vi kollar gärna upp vilka vi har att göra
med. Det brukar bli bäst så”.
Jaså det brukar det, tänkte jag bittert för mig själv. Utpressning är vad jag skulle kalla det för.
”Du måste förstå, med ditt våldsamma förflutna når man inte toppen i första taget”.
Jag tog bladet ur mun. Nu fick det vara nog.
”Våldsamma förflutna? Vad menar du med det? Det var en incident. För flera år sedan. Ett
misstag, som jag dessutom sonat för. I övrigt har jag alltid varit en lugn, fredlig människa.
Fråga Ian om du inte tror mig!”
Mästaren slog ifrån sig med armarna.
”Lugn, käre vän. Jag menade inte att hetsa upp dig. Vi vet att du är av rätt kaliber. Du är ingen